It- och energiminister Anna-Karin Hatt skriver i ett debattinlägg på Ny Teknik att ”det är skadligt för Sverige att klippa elkablarna till omvärlden”. För mig är det oklart varför Hatt ser behovet av att uttrycka denna självklarthet, men jag utgår ifrån att det är någon sorts svar på de artiklar och de diskussioner som förts på Ny Tekniks hemsida där läsarna uttryckt sin besvikelse över elmarknadens utveckling i Sverige.
Hatt går på om den fria marknadens betydelse och hur viktigt det är med sammanbundna elnät för att garantera försörjningssäkerheten. Hon sågar en återreglering av marknaden men kopplar på något underligt sätt samman detta med ett system där ”elen stoppas vid gränsen” istället för att exporteras alternativt importeras, beroende av behov.
Det känns som att Hatt talar för döva öron här. Det finns nog ingen vettigt tyckare inom kraftsverige som tycker att import eller export av el vid behov skall begränsas. Att som nation däremot förlita sig på att detta alltid kommer vara möjligt är riskabelt, i synnerhet om man tar hänsyn till att den energi som importeras från kontinenten till stor del är producerad av fossila bränslen. Och kommer vara så i ännu större del framöver.
När det gäller avregleringen av den svenska elmarknaden är det nog ingen som kan säga annat än att denna varit ett rent fiasko, för slutkunderna det vill säga. Poängen med en fri marknad och konkurrens är väl att priserna ska sjunka och kvaliteten öka, inte det motsatta? Kvartalsekonomi och kortsiktiga vinstintressen är inte lämpliga ledstjärnor när det handlar om infrastruktur där långsiktighet krävs. Det som försummas nu kommer kosta enorma summor i form av höga energipriser och låg tillgänglighet när kraven på de oundvikliga investeringarna kommer.
Det som dock upprör mest är den utförsäljning av svenska naturtillgångar, exempelvis fallrätter i våra älvar, som genomförts till utländska statsägda bolag. Det är underligt att våra folkvalda politiker tycker att det är bättre att norska och finska skattebetalare tjänar pengar på våra svenska naturtillgångar än att vi själva gör det. Om något ska vara statligt, det vill säga gemensamt, ägt har jag svårt att se något mer lämpligt än förnyelsebara naturresurser.
Energi har alltid varit, och är på väg att bli en ännu viktigare, hårdvaluta och jag kan tänka mig få investeringar för framtiden som är bättre än att garantera vår roll som nettoexportör av elkraft. Redan idag är västeuropa till 25 % beroende av rysk naturgas, ett beroende som i framtiden kommer att öka, exempelvis i och med nedstängningen av de tyska kärnkraftverken. Som vi sett under de senaste dagarna med extremt kallt väder har de ryska leverantörerna inget emot att begränsa flödet till väst. Är elektriciteten som produceras med den ryska gasen ett exempel på Anna-Karin Hatts syn på energisäkerhet?
Den installerade effekten hade då landat på 33 GW istället för de 
