En rapport från Austrailens departement för infrastruktur och transport, närmare bestämt BITRE (Bureau of Infrastructure, Transport and Regional Economics), med titeln Transport energy futures: long-term oil supply trends and projections har läckt ut till allmänheten. Rapporten, som placerar peak oil vid 2015 och ”peak liquids” vid 2016, skrevs tydligen redan 2009 men verkar ha undanhållits från allmänheten. Varför är kanske inte så konstigt.
Det här är dock ett gyllene tillfälle för mig att jämföra de antaganden jag gjort för olja i mina inlägg om möjligheterna att ersätta de sinande fossila energikällorna med några rapporter av högre dignitet. IEA:s World Oil Forecast från 2008, Uppsala Universitets kritik av denna samt ovan nämnda BITRE-rapport får tjänstgöra som jämförelseobjekt. Målet med övningen är att säkerställa att de antaganden jag gjort inte är överdrivet optimistiska vilket potentiellt skulle omkullkasta de slutsatser jag dragit.
Först ut är det internationella energiorganet IEA:s prognos där, förutom olja, även flytande bränsle från naturgas ingår:
Bortser man från naturgasen är det alltså den ljusblå linjen som skall följas vilket tyder på en svagt ökande tillgång fram till åtminstone 2030. Kjell Aleklett och forskarna vid Uppsala Universitet tror dock inte på ovanstående utan har publicerat en modificerad prognos som återfinns nedan:
Här är utsikterna något mörkare och man tror på en svagt sjunkande produktion fram till 2030. Då mina försök till analyser sträcker sig till 2150 har jag extraherat en liten del av av dessa vilken kan beskådas nedan:
Här blir det ganska tydligt att mina antaganden om ett produktionsbortfall om strax under 6 % per år ger betydligt mer pessimistiska projektioner än de ovanstående aukoriteterna. Så långt allt väl, men hur är det då med BITRE-rapporten?
Här tittar man både på historiska data och projektioner i samma graf. För att underlätta en jämförelse har jag gjort detsamma och alla data fram till 2010 i nedanstående figur är desamma som BITRE har använt i sin analys.
Här blir det också tydligt att mina projektioner är betydligt mer pessimistiska än de andra då produktionen av olja i princip helt försvunnit vid 2100. En anledning till differenserna är att BITRE antagit en i princip oförändrad produktion mellan 2010 och 2020, där jag istället antagit en omedelbar minskning från 2010 och framåt. Det räcker dock inte med detta utan jag måste sänka den procentuella minskningen per år från 5,8 % till 2,1 % för att de tre analyserna ska stämma överens (se nedan). Detta är något förvånande då det är en siffra som ligger betydligt lägre än vad jag läst mig till. Framförallt hade jag förväntat mig att oljeproduktionstoppens baksida skulle ha en lika brant eller brantare lutning än dess framsida på grund av problematiken med EROEI och nettoenergi. 2,1 % per år motsvarar 20 % per 10 år vilket är mer likt det ursprungliga antagandet jag hade gjort i min analys om förutsättningarna för att ersätta de sinande fossila energikällorna.
Man får dessutom komma ihåg att ovanstående rapporter har några år på nacken och att utfallet de senaste åren inte legat helt i linje med någon av dem. Facit får utvisas av framtiden. Nästa steg blir att utföra motsvarande övning för kol och gas samt uppdatera analyserna med resultaten. Det är ju ingen idé att vara alltför negativ.
