För att uppskatta effekterna av strålning är det vanligt att man idag använder sig av en modell som kallas LNT, Linear No Threshold. Den går mycket kortfattat ut på att risken strålningen utgör är direkt proportionerlig mot dosen oavsett nivå. Detta gäller även vid mycket låga nivåer, det vill säga man antar att ingen gräns existerar under vilken effekten av strålning är försumbar. Bruket av modellen får stor betydelse i exempelvis kärnkraftssammanhang då mer eller mindre alla strålnivåer anses vara farliga om man utsätts för dem tillräckligt länge.
Nu har dock forskare vid Berkeley National Laboratory sett resultat som tyder på motsatsen. Man har vid försök på levande celler observerat att deras förmåga att reparera sig själva är betydligt större vid låga doser än höga, vilket leder till slutsatsen att man inte längre kan betrakta alla stråldoser som farliga och kumulativa. Det verkar alltså troligt att strålning under en viss nivå i det närmaste är att betrakta som ofarlig även om den upptas av kroppen under en mycket lång tid. Detta kan förklara det förhållandevis låga antalet cancerfall efter Tjernobyl och varför det är så ovanligt att patienter som strålbehandlas utvecklar nya tumörer som ett resultat av behandlingen.
Vidare rapporteras det om att företaget Terrapower, med Bill Gates som en av huvudägarna, för samtal med Kina (CNNC, China National Nuclear Corporation) om att utveckla en fjärde generationens kärnreaktor. Typen som är diskuteras är en så kallad Traveling Wave Reactor, eller vågrörelsereaktor, där 238U successivt omvandlas till 239Pu under reaktors livstid. Mer detaljerat handlar det om en snabb bridreaktor kyld med natrium där den väsentliga skillnaden mot konventionella designer är att den laddas med allt bränsle den behöver under sin livstid i form av naturligt uran och sedan kan stå mer eller mindre orörd under 40 till 60 år.
Fördelarna med detta, vid sidan av att konceptet sägs förlita sig helt på passiva säkerhetssystem och inte krävs någon mänsklig övervakning, är att all upparbetning och hantering av plutonium, som annars betraktas som ett problem för befintliga bridreaktorer, uteblir. Avfallet som återstår vid slutet av reaktors livstid kommer till största delen bestå av fissionsprodukter med kort livslängd varför frågan om slutförvar förenklas. I och med att det rör sig om en reaktor som opererar i ett snabbt neutronspektra bör också förbränning av mycket av det vi idag kallar kärnavfall vara möjligt. Med tanke på det stora intresset för kärnkraft som finns i Kina och Gates ekonomiska muskler är det ett i synnerhet intressant projekt att följa.
