Ansökan om ny kärnkraft

Strålsäkerhetsmyndigheten meddelar idag att Vattenfall inkommit med en ansökan om att få ersätta en till två av de befintliga reaktorerna med nya. Man är dock noga från Vattenfalls sida med att poängtera att detta är ett led i att analysera förutsättningarna inför en eventuell investering i  nya reaktorer och Strålsäkerhetsmyndigheten skriver:

Att uppföra och ta en ny reaktor i drift är en lång process med prövning i flera steg. Det krävs tillstånd av regeringen och mark- och miljödomstolen. Hela processen kommer att ta 10-15 år, från att vi fått in ansökan till dess att en eventuell reaktor kan tas i drift.

Med tanke på de långa ledtiderna när det kommer till kärnkraft är det därför hög tid att detta arbete påbörjas. Det är glädjande att åtminstone en av de stora operatörerna undersöker förutsättningarna för nya reaktorer oavsett utgången.

Ansökan finns att läsa på Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida och kan sammanfattas med följande citat:

Utformningen av gällande regelverk gör att det endast är genom att ansöka om tillstånd för en ersättningsreaktor Vattenfall kan få vissa av de besked som krävs för ett komplett beslutsunderlag. Därför lämnas följande yrkande

Yrkande om tillstånd att uppföra, inneha och driva en kärnteknisk anläggning bestående av en eller flera kärnkraftsreaktorer med tillhörande kringanläggningar.

Med andra ord är ansökan en förutsättning för att få en komplett kravbild för nya reaktorer. När dessa föreskrifter sedan finns på plats kan Vattenfall komplettera sin ansökan varpå myndigheten kan inleda sitt egentliga granskningsarbete.

Publicerat i kärnkraft, politik, Sverige | Lämna en kommentar

Indisk blackout

Flera källor rapporterar idag om ett enormt strömavbrott som drabbat norra Indien. Över 350 miljoner människor berörs i vad som beskrivs som det mest omfattande strömavbrott som drabbat landet på ett årtionde. Nio delstater har drabbats varav Delhi är en och man tror att orsaken var effektbrist på det högt belastade elnätet. Att detta får stora följder för befolkningen är självklart då inte bara transporter via järnväg och tunnelbana slås ut utan i många fall också tillgång till vatten, kylning av mat samt luftkonditionering.

Situationen i Indien är extremt pressad och landet har ett stort underskott på energi. Detta gäller framförallt olja till transportsektorn men även kol till utbyggnad av elproduktionen. Trots att landet idag är världens femte största elproducent saknar ungefär en tredjedel av invånarna helt tillgång till elektricitet. I takt med befolkningsökningen och den snabba ekonomiska expansion landet upplever blir också situationen allt mer svårhanterlig.

För att avhjälpa detta har Indien ambitiösa expansionsplaner för såväl sol- och vind- som kärnkraft. Det kanske mest intressanta med de indiska energiplanerna är den kraftfulla satsningen på kärnkraft. Man har idag sju reaktorer under uppbyggnad, 18 planerade och ytterligare ett fyrtiotal föreslagna. Det är dock inte antalet reaktorer som imponerar utan det trestegsprogram man arbetar med. Det hägrande målet är att utnyttja landets enorma toriumreserver som bränsle.

Med tanke på den stora andel av befolkningen som inte har tillgång till elektricitet och därmed i princip saknar alla moderna bekvämligheter är Indien ett exempel på ett land där energikonsumtionen måste tillåtas öka avsevärt. Som jag skrivit tidigare ligger inte utmaningen i att förhindra detta utan att se till att det sker på ett hållbart sett.

Tillägg 2012-07-31: Strömavbrottet i Indien har förvärrats och nu bedöms över 700 miljoner invånare sakna tillgång till elektricitet i de berörda områdena. Detta motsvarar mer än halva landet och drabbar nu alltså betydligt fler än det totala antalet invånare i hela EU. För att undvika liknande katastrofer i framtiden krävs betydligt större investeringar i energiproduktion och infrastruktur än vad som skett hittills. Kina, som är i en liknande situation, har exempelvis adderat ungefär sex gånger mer effekt än Indien till sitt elnät årligen. 

Publicerat i energi, fossila energikällor, kärnkraft, kolkraft, Okategoriserade, olja, torium | Lämna en kommentar

Fossiloberoende fordonsflotta 2030?

Regeringen har gett forskarna Thomas B Johansson och Per Kågesson i uppdrag att undersöka vad som krävs för att klara regeringens mål om ”en fossiloberoende fordonsflotta 2030″. I det bredare perspektivet ser man transportsektorns oberoende av fossila bränslen som ett steg mot ett klimatneutralt Sverige 2050.

Jag har tidigare skrivit att de fossila energikällorna, läs olja, inte under några omständigheter kommer kunna fasas ut ur transportsektorn till 2030. Detta beror dock på hur man definierar målet. I och med att många bensindrivna bilar redan idag kan hantera etanol som bränsle och dieleldrivna fordon fungerar bra med biodiesel skulle man kunna säga att vi helt eller delvis uppfyller målet. Men en fossiloberoende fordonsflotta innebär inte en fossiloberoende transportsektor. För att förverkliga detta krävs också att de ersättande bränslena finns tillgängliga i erforderliga mängder vilket inte på långa vägar är fallet.

Vidare, i och med att exportmarknaden för olja med stor sannolikhet kommer vara betydligt mindre år 2030 än den är idag kommer mängden olja i vår transportsektor om 20 år också vara det. Detta är dock inte samma sak som en fossiloberoende transportsektor då det dessutom kommer föra med sig kraftigt minskade transporter. Jag utgår ifrån att man med målet avser en sektor som kan utföra samma eller mer arbete än idag, inte en som har krympt på grund av kraftigt ökade kostnader och/eller ren brist på drivmedel. Det är nämligen inte säkert att det i en bristsituation kommer vara den som är beredd att betala mest för oljan som får den då diplomatiska, strategiska och försvarspolitiska avtal kan komma att väga tyngre.

Sist men inte minst får man inte glömma bort de fossila bränslen som själva konstruktionen av fordonen och infrastrukturen är beroende av. Det rör sig nämligen om en högst betydande mängd.

Tyvärr verkar dock inte regeringen själv vara på det klara med vad man egentligen menar med begreppet. Föga förvånande kanske då en stor del av retoriken hos dagens politiker inte är annat än plattityder och buzzwords.

Då arbetet med den långsiktiga prioriteringen om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 sker koordinerat med och som ett led i arbetet med visionen för 2050, ska en viktig del av utredarens arbete vara att analysera olika alternativ för hur begreppet fossiloberoende fordonsflotta kan ges en innebörd som stöder regeringens arbete med att nå visionen för 2050.

Givet att definitionen på målet/begreppet man vill undersöka förutsättningarna för är ”en fossiloberoende transportsektor 2030 med samma eller högre kapacitet som idag” vill jag mena att detta inte kommer förverkligas. Därmed inte sagt att det är omöjligt, men baserat på den utveckling man ser idag och kan förvänta sig under de närmaste åren är det inte på långa vägar tillräckligt.

En betydande anledning till att eventuella incitament som införs i strävan efter målet inte kommer vara kraftfulla nog är att huvudsyftet med omställningen är att minska koldioxidutsläppen på ett kostnadseffektivt sätt, inte förbereda transportsektorn på bristande tillgång till olja. Hade det senare istället varit ledtjärna i arbetet kanske en högre kostnad för samhället varit acceptabel och med det en större sannolikhet för framgång. Tyvärr är dock oljeproduktionstoppen inte ett verkligt problem i de flesta nyliberalers ögon.

Publicerat i biobränsle, elbil, elfordon, etanol, förnyelsebar, fossila energikällor, metanol, olja, peak oil, politik, Sverige | Lämna en kommentar

Hållbar tillväxt eller en ny måttstock?

I spåren av Rio+20 mötet där huvudtemat var hållbar utveckling har ett antal artiklar och debattinlägg som behandlar ämnet florerat (The GuardianDN, DN, DN, DNSvD och SvD). Det ena, undertecknat Fredrik Reinfeldt, Gunilla Carlsson (biståndsminister) och Lena Ek (miljöminister) menar att våra ohållbara produktions- och konsumtionsmönster utarmar jordens resurser i en omfattning som inte är långsiktigt hållbar.

Trots att skribenterna har en ideologisk bakgrund som marknadsekonomer och frihandelsälskare erkänner de dock betydelsen av korrekt prissättning av jordens resurser i form av miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel. Tyvärr begränsar man sig som vanligt till tillväxt mätt i BNP som det högsta önskvärda och det är tydligt att ”hållbar utveckling” för politikerna i Alliansen är synonymt med ”hållbar ekonomisk tillväxt”. Det är lätt att, som Miljöpartiets Bodil Ceballos gör, ifrågasätta Alliansens utspel som populistiskt och ihåligt då det enbart sker i samband med toppmötet och då regeringens politik inte rimmar väl med målsättningen för Rio+20.

När EU inför Rio+20 förespråkar grön ekonomi förespråkar Carlsson istället fria marknadskrafter som det enda sättet att råda bot på fattigdom och miljöproblem.

Tittar man dock på resultaten från Rio+20 ser man att det är just fortsatt ekonomisk tillväxt man fokuserar på och ser som lösningen. Notera att det dessutom är just ihållande tillväxt och inte ens hållbar tillväxt man talar om.

We also reaffirm the need to achieve sustainable development by promoting sustained, inclusive and equitable economic growth [...].

Grön ekonomi och grön tillväxt med andra ord. Som jag nämnt tidigare är hållbar tillväxt en motsägelse i sig självt. På en planet med ändliga resurser är evig tillväxt per definition omöjlig och en därmed en meningslös agenda att driva. En strävan efter en ökande levnadsstandard i kombination med en ständigt växande befolkning är den till synes omöjliga ekvation som vi brottas med här. Men hurivida den är möjlig eller inte har att göra med om vi envisas med att likställa levnadsstandard med ekonomisk tillväxt.

Det högst tveksamt om ren ekonomisk tillväxt överhuvudtaget är ett relevant mått på ett samhälles tillstånd. Utveckling och välstånd bör istället definieras med mer omfattande index och värdetal, mått där inte resurser som spenderas på saker som krigsmateriel och miljöförstörande verksamhet resulterar i en positiv siffra på sista raden och där exempelvis humanitärt arbete och bistånd inte bara ses som utgifter. Miljöpartiets ekonomiskpolitiske talesperson Per Bolund berör just detta.

Ett bredare fokus, från BNP till välfärd och hållbarhet, ger större möjligheter att förändra samhället i önskvärd riktning. Med mått som till exempel bygger på människors känsla av livskvalitet, hälsa, utbildning, politisk frihet, miljökvalitet, ekonomisk och social trygghet, sammanhållning och jämlikhet blir det lättare att utvärdera om politiken för oss rätt.

Det här är steg i rätt riktning även om sådana mått är oerhört svåra att förverkliga, fast olika förslag finns förstås. Hur jämför man människors känsla för något, inte bara över tid, utan också mellan åldersgrupper, kön och kulturer? Olika individers referensramar är oerhört varierande och det någon exempelvis uppfattar som tryggt kanske en annan menar är osäkert. BNP må vara ett dåligt mått men det är åtminstone väldefinierat och accepterat vilket är en stor fördel. En övergång till ett alternativt synsätt kommer inte att ske smärtfritt eller ens frivilligt då de som tjänar mest på att behålla status quo sitter på de styrande positionerna, eller för att citera forskaren och författaren Tim Jackson.

”We are told continually there is no alternative. [...] We are saying another world is possible. We have stood up and said continuing growth in the Western world is unjust, inappropriate and potentially destabilising. Having said that, we understand why governments do it, so there is an onus on us to show there are other stories and to identify the institutional innovations you might need in order to arrive at this other place.”

Sammanfattningsvis, vill vi få till stånd en förändring är det vi själva som får se till att det sker då de styrande skikten, inte bara i västvärlden utan globalt, har mycket att förlora på en dylik omställning. Åtminstone i deras egna ögon.

Publicerat i BNP, hållbar utveckling, tillväxt, välfärd | Lämna en kommentar

Utbyggnad av elproduktion i Tyskland

Reuters rapporterade för en knapp månad sedan att man i Tyskland planerar att utöka elproduktionen med drygt 40 GW till 2020 för att ersätta den befintliga kärnkraftsflottan. Många, framförallt kärnkraftsmotståndare, hyllar tyskarna för beslutet att i förtid avveckla deras reaktorer då man tror och hävdar att dessa kommer ersättas med förnyelsebar energi. Det jag hävdat hela tiden, att dessa istället kommer ersättas med kol och gas, visar sig nu vara närmare sanningen.

Om man tar en titt på siffrorna från Reuters visar det sig att av den totala planerade byggnationen är så mycket som 70 % baserad på kol och gas, 17 % är förnyelsebar och resterande mängd är energilagring i någon form. 17 % kanske låter mycket men här får man komma ihåg att 17 % installerad effekt inte innebär 17 % producerad energi. Då energilagringen inte kommer stå för någon nettoproduktion alls och med antagandet att kapacitetsfaktorn är 0,85 för kol, 0,5 för gas och 0,35 för vind visar det sig att de fossila energikällorna kommer ersätta nästan 90% av bortfallet då kärnkraften skrotas. Är detta värt att hylla kan man fråga sig?

Tillägg 2012-07-19: Den tyska miljöministern Peter Altmeier har i en intervju uttryckt tvivel inför den tyska energiomställningen i vad som verkar vara det första negativa uttalandet från regeringshåll. Altmeier menar att de ambitiösa tyska planerna att avveckla kärnkraften och samtidigt kraftigt minska koldioxidutsläppen kanske är orealistiska. Vidare menar han att ytterligare höjningar av energikostnaderna för den tyska befolkningen kan leda till sociala problem.

Tillägg 2012-08-09: BBC skriver idag att i och med nedstängningen av de tyska kärnreaktorerna kan kolets andel av den totala elproduktionen i landet komma att stiga från dagens ca 42 % till 50 %. Grannlandet Polen, som är en stor kolkraftsproducent, välkomnar detta; eller för att citera den polska primiärministern Donald Tusk:

From Poland’s point of view, this is a good thing not a bad one. It means coal-based power will be back on the agenda.

Då brytning av tyskt kol har minskat avsevärt återstår frågan var den framtida tyska energin ska komma ifrån. Blir det polskt, kinesiskt och sydafrikanskt kol, rysk gas eller fransk kärnkraft?

The road to the sunny, clean future is not as smooth as it seemed.

Tillägg 2012-08-17: Der Spiegel skrev igår om hur tyska företag tvingas installera egen reservkapacitet då fluktuationer i strömförsörjningen skadar deras utrustning och produktion. Instabiliteten på elnätet kommer av den stora  mängd sol- och vindkraft som uppförts i Tyskland och dess intermittens. Ett flertal företag meddelar nu att de på grund av höga kostnader, dels elpriset i sig och dels för installation av egen reservkraft, kanske inte kommer kunna behålla verksamheten i landet.

Publicerat i energi, gas, kärnkraft, kolkraft, solenergi, Tyskland, vindkraft | Lämna en kommentar

Edward Burtynsky

När man skriver så pass mycket om olja och vårt samhälles beroende av fossila bränslen som jag gör verkar det dumt att inte uppmärksamma Edward Burtynsky. Burtynsky har spenderat de senaste 15 åren med att fotografera olja, från fälten där den utvinns, via fordonen den driver till resterna den lämnar efter sig.

Burtynsky är en av Kanadas mest kända fotografer. Hans återgivningar av industriella landskap finns i samlingarna hos mer än femtio större muséer i världen, däribland National Gallery of Canada, Victoria and Albert Museum i London, Reina Sofia i Madrid, Museum of Modern Art och Guggenheim i New York. Burtynsky/OIL visades även på Fotografiska Muséet i Stockholm mellan april och juni förra året.

In 1997 I had what I refer to as my oil epiphany. It occurred to me that the vast, human-altered landscapes that I pursued and photographed for over twenty years were only made possible by the discovery of oil…

Belridge, California, USA, 2003

 

Fort McMurray, Alberta, Canada, 2007

 

Los Angeles, California, USA, 2003

 

Houston, Texas, USA, 2004

 

Baku, Azerbaijan, 2006

 

Chittagong, Bangladesh, 2000

Publicerat i olja, peak oil | Lämna en kommentar

Metanolens potential

I mitt tidigare inlägg om transporter tog jag upp metanol som ett intressant alternativ till flytande fossila bränslen och gas. Anledningarna till detta är flera och jag tänkte utveckla några av dem nedan.

Ett av de stora problemen med att fasa ut de fossila bränslena är att det inte bara förutsätter nya bränslen utan i de flesta fall också helt nya fordon och ny infrastruktur för att nyttja och fördela den ersättande energikällan. Ett exempel på detta är eldrivna bilar där inte bara drivlinan i fordonet måste ersättas utan dessutom måste möjligheter till laddning utanför hemmet tas fram. Ett annat exempel är gasdrivna fordon där bara delar av drivlinan måste förändras men där förändringarna i infrastruktur är desto större.

De flesta av dessa problem undviks om man istället tittar på ersättande bränslen som helt eller delvis är kompatibla med de fordon och den infrastruktur vi redan använder oss av, till exempel etanol, biodiesel eller metanol. Dessa bränslen kan fortfarande vara delvis inkompatibla med vissa material som idag används i fordon och infrastruktur men detta bedöms vara enklare att komma till rätta med än den totala förändring som krävs i de övriga fallen.

Etanol som ersättare till bensin och biodiesel är idag ganska vanligt runt om i världen. Problemet är att bränslen baserade på jordbruksprodukter inte verkar vara en långsiktigt hållbar lösning. Forskargruppen Globala Energisystem vid Uppsala Universitet har uppskattat att en dryg tiondel av dagens oljebehov skulle kunna ersättas av etanol producerad från jordbruksprodukter utan att inskränka på den befintliga födoproduktionen. Inkluderas dessutom potentialen för biogas hamnar man på ungefär en fjärdedel. Detta under förutsättning att alla restprodukter tas till vara, om inte detta görs återstår mycket få, om några, resurser till eventuell bränsleproduktion. Då det moderna jordbruket i sig är beroende av fossila bränslen fungerar också detta som en inbyggd begränsning. Fortfarande återstår möjligheten att producera etanol från exempelvis alger på platser där de inte konkurrerar med befintlig växt och djurliv, men denna teknik får anses ligga längre fram i tiden. I synnerhet om den skall kunna skalas till att ersätta någon betydande mängd olja.

Till skillnad från exempelvis etanol kan metanol produceras från godtycklig biomassa, exempelvis skog och annat som inte är tjänligt som människoföda. Produktion av metanol från biomassa är dessutom betydligt effektivare än tillverkning av både etanol och Fischer-Tropsch diesel ur ett energiperspektiv. Skulle inte biomassa finnas tillgänglig i tillräcklig omfattning finns dessutom alternativet att tillverka rent syntetisk metanol från vätgas och kolmonoxid. Detta förutsätter dock tillgång till billig och uthållig energi då processen inte är självförsörjande.

Energiinnehållet i metanol är ungefär hälften av det för bensin, vilket innebär att det krävs ungefär två liter metanol för att motsvara en liter bensin. Detta kan jämföras med 1,5 liter etanol som har något högre energiinnehåll. Metanol har dock högre knackningsbeständighet vilket innebär att motorerna kan göras effektivare vilket till viss del löser detta problem. Förutom att fungera i vanliga förbränningsmotorer kan metanol dessutom agera energibärare till bränsleceller där vätet i alkoholen är den intressanta komponenten.

Vad innebär då detta? Skulle vi i Sverige kunna ersätta någon betydande del av vårt beroende av importerad olja med metanol från vårt skogsbruk? Den årliga tillväxten i de svenska skogarna är ungefär 110 miljoner m3 vilket motsvarar ungefär 55 miljoner ton träråvara. MIT’s Methanol Whitepaper anger en genomsnittlig effektivitet vid omvandling av biomassa till syngas på 85 % och en effektivitet vid steget syngas-metanol på 70 %, vilket ger hela processen en effektivitet runt 60 %. Med ett antagande om ett genomsnittligt energiinnehåll om 15 MJ/kg för trä skulle med andra ord metanol motsvarande 49000 TJ eller 136 TWh kunna framställas årligen utan att krympa det svenska skogsbeståndet. Samtliga transporter i Sverige använder idag motsvarande 128 TWh bensin, diesel och fotogen, vilket tyder på att detta åtminstone i teorin är möjligt.

Tittar man närmare på siffrorna ser man dock att endast 70 % av den årliga tillväxten avverkas. Vidare är en stor del av svensk industri trots allt baserad runt produktion och export av träbaserade varor. Med antagandet att det ur samhällsekonomisk synpunkt skulle vara mer gynnsamt att upphöra viss eller all export av trä- och pappersprodukter för att istället producera metanol, då detta skulle innebära en minskad import av olja, bör en del av skogsråvaran kunna avledas till detta ändamål. Vid en snabb anblick verkar åtminstone 2/3 av den totala volymen avverkad skog gå till export (Sverige är idag trots allt en av världens största exportörer av träbaserade produkter). Om 65 % av den avverkade träråvaran kan avvaras till metanolproduktion skulle motsvarande drygt 22000 TJ, eller 62 TWh, metanol kunna produceras. Detta motsvarar nästan 50 % av den energi som årligen förbrukas via olja och betydligt mer än den diesel som årligen förbränns i vår transportsektor.

För alternativet då inte biomassa finns tillgänglig kan en effektivitet på 50 % antas för elektrolys av vatten till vätgas och en effektivitet enligt ovan på 70 % för omvandling till metanol. Detta ger en ungefärlig effektivitet för hela processen på 35 %. Energitillskottet som skulle krävas för att realisera detta är dock avsevärt då det motsvarar mer än hälften av landets nuvarande primärenergiproduktion.

Även om 50 % av våra transporter skulle kunna utföras med metanol innebär inte detta att nationen blir oberoende av fossila bränslen, men det är ett oerhört stort steg på vägen. Om inte annat innebär det att vissa prioriterade områden skulle kunna garanteras tillgång till inhemskt biobränsle, exempelvis blåljusmyndigheterna, jord- och skogsbruket samt vissa kritiska godstransporter. Sist men inte minst skulle det till och med kunna vara rent ekonomiskt lönsamt under förutsättning att oljepriset fortsätter stiga.

Tillägg 2013-05-02: DN rapporterar idag om att Energiutskottet vid Kungliga Vetenskapsakademin identifierar metanol från skogsråvara som det mest lämpliga framtida biobränslet i en ny rapportSlutsatsen är att biodrivmedel baserade på skogsbiomassa är ett realistiskt alternativ till fossila drivmedel, men att det krävs effektivare produktion av skogsbiomassa och starka politiska styrmedel, via subsidier och/eller beskattning, för att biodrivmedel till större delen i kombination med el ska kunna ersätta fossila drivmedel till år 2050.

Publicerat i biobränsle, etanol, metanol, olja, peak oil, transport | Lämna en kommentar

Peak oil – vara eller icke vara?

Expertgruppen för Miljöstudier håller idag ett seminarium på Rosenbad om oljeproduktionstoppen och dess eventuella effekter. Seminariet går att följa online och startar klockan 13. Vad man i sina analyser kommit fram till skvallrar man dock redan om i inbjudan:

I en rapport till Expertgruppen för Miljöstudier granskar professor Øystein Noreng vid Handelshögskolan BI i Norge ovanstående scenario. Han kommer bla fram till att frågan är överdramatiserad beroende på en underskattning av marknadens och prisets betydelse för utvecklingen. Han menar vidare att även om oljan är en ändlig resurs är det föga troligt att slutet på oljan, är något omedelbart problem.

Även professor Kjell Aleklett från Globala Energisystem vid Uppsala Universitet kommer medverka vid seminariet och det är väl ganska troligt att han inte kommer instämma med rapportens författare. Det är ganska anmärkningsvärt att man väljer en ekonom för att undersöka fenomenet och inte en fysiker eller geolog, men å andra sidan ligger Expertgruppen för Miljöstudier under Finansdepartementet vilket förklarar en del.

Nu på morgonen går dessutom Noreng ut i SvD och menar att ”teorin om peak oil stämmer inte”. Två huvudsakliga argument förs fram.

  1. Högre priser ger ökade incitament för teknikinvesteringar vilket förbättrar utvinningsmöjligheterna, samtidigt som forskning och utveckling sänker kostnaderna för prospektering, utbyggnad och drift.
  2. Höga oljepriser försvagar efterfrågan och uppmuntrar till investeringar i energibesparing och nyproduktion.

När det gäller den första punkten menar Noreng exempelvis att redan vid 50-60 $/fat är utvinning av skifferolja ekonomiskt bärkraftigt och det må så vara. Problemet är dock att utvinningstakten av skifferolja, eller tjärsand för den delen, aldrig kommer komma upp i den vi sett och ser idag för konventionell olja. Processerna är för komplicerade och energikrävande för att detta skall vara möjligt vilket är ett fysiskt och geologiskt faktum som inte förändras oavsett hur mycket pengar man kastar på det.

När det kommer till olja har det under de senaste tio åren ganska tydligt framkommit att det rör sig om en inelastisk marknad. Det vill säga, ökat behov har inte lett till ökad produktion utan enbart till ökat pris. Bara detta faktum motbevisar Norengs första argument. En anledning är att även om nya fyndigheter som hittills inte ansetts bärkraftiga nu börjar leverera slutar äldre fält producera i en ännu högre takt.

Precis som Noreng skriver leder högre priser dock till försvagad efterfrågan. Med tanke på hur inlåst världen är i oljebaserad infrastruktur innebär lägre efterfrågan på olja att den övriga ekonomin redan lider. Till skillnad från andra produkter kan inte olja med ett enkelt handgrepp bytas ut mot exempelvis kol eller gas vilket rubbar de marknadsekonomiska spelreglerna. Om det nu är global lågkonjunktur eller till och med recession som krävs för att minska oljekonsumtionen, kan man då verkligen som Noreng gör hävda att brist på olja inte får långtgående ekonomiska och sociala konsekvenser?

Tas hänsyn till denna dynamik kommer det dröja länge innan vi närmar oss produktionstoppen. Med all sannolikhet tillräckligt länge för att ytterligare substitut till oljan utvecklas till att bli konkurrenskraftiga.

Intressant påstående då den globala produktionstoppen för konventionell olja redan passerats. Även om man tittar på all liquids (se nedan) som numera presenteras ser man att exportmarknaden för olja minskat sedan 2005 även om den totala produktionen ökat de senaste två åren. De stora oljeproducerande diktaturerna väljer ofta, tvärt emot rådande marknadesekonomiska regler, att själva konsumera en stor del av oljan för att skydda sig mot oroligheter bland den växande befolkningen istället för att sälja den dyrt utomlands.

Tillägg: Vad innebär då osäkerheter i oljepris och/eller -tillgång för Sverige? Som bilden nedan visar har Sveriges oljekonsumtion legat mer eller mindre oförändrad sedan mitten av 80-talet. Behovet är alltså avsevärt mindre än det var under oljekrisernas 70-tal. Expansionen av kärnkraft under 70- och 80-talet ledde till minskat behov av olja då uppvärmningen av hus övergick från oljepannor till direktverkande el. Vad är det då som håller konsumtionen uppe idag? Som bilden nedan visar är det transportsektorn, ett område vars oljebehov fördubblats sedan 70-talet.Problemet är att de enkla förändringarna av vårt samhälle nu genomförts. Att ändra uppvärmningsmetod i våra hus är ett barnsligt enkelt problem att lösa i förhållande till att byta energikälla för nästan hela transportsektorn. Med andra ord är Sverige snarare mer känsligt för störningar i oljetillgången idag än vi var för 30-40 år sedan.

Det bör kanske tilläggas att flera länder i samarbete med IEA redan nu vid dagens oljepriser pratar om att frigöra strategiska oljelager i syfte att försöka pressa ner priserna. I och med de små volymer det rör sig om kommer dock dylika åtgärder knappast göra någon större skillnad.

Tillägg: Igår skrev Kjell Aleklett och Mikael Höök ett svar till Noreng i SvD där de påpekar att en kommande oljebrist är ett reellt hot. Artikeln fortsätter att beskriva den omfattande internationella akademiska forskning som ligger till grund för detta påstående samt belysa det faktum att det är utvinningstakten som är av störst betydelse, inte hur mycket olja som finns i marken.

Oljan i marken må finnas, men det är flödet som är avgörande och det enda som bidrar till samhällets energiförsörjning. Storleken på tanken och storleken på kranen är faktiskt två olika saker.

Publicerat i ekonomi, energi, olja, peak oil, transport | 2 kommentarer

HOME

We are living in exceptional times. Scientists tell us that we have 10 years to change the way we live, avert the depletion of natural resources and the catastrophic evolution of the Earth’s climate.

The stakes are high for us and our children. Everyone should take part in the effort, and HOME has been conceived to take a message of mobilization out to every human being.

For this purpose, HOME needs to be free. A patron, the PPR Group, made this possible. EuropaCorp, the distributor, also pledged not to make any profit because Home is a non-profit film.

HOME has been made for you : share it! And act for the planet.

Yann Arthus-Bertrand

HOME official website
http://www.home-2009.com

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Återvändsgränder

Återigen går Åsa Romson och Lise Nordin från Miljöpartiet ut med en kärnkraftskritisk debattartikel. Idag sluter sig Per Gahrton och Maria Wetterstrand också till skaran. Jag antar att den senaste tidens skriverier om ny kärnkraft har gjort dem lite nervösa. Nervositet är dock inte ett godtagbart skäl för att som företrädare för ett av riksdagens största partier fara med osanning.

Den globala trenden är tydlig – det senaste decenniet ökade vindkraften och solelen kraftigt samtidigt som kärnkraften, kolkraften och oljekraften minskade.

Det enda som är sant i det här påståendet är att kärnkraften minskat. Vad som kan vara intressant att veta är att kolkraften enbart i Kina ökat mer det senaste årtiondet än den globala utbyggnaden av samtliga förnyelsebara energislag tillsammans (vattenkraft undantaget). Det skulle vara intressant att veta vilka källor Romson och Nordin använder. Påhittade sådana kanske? Eller är det så att man räknar i procent? Att öka från ett vindkraftverk till två ger ju en förändring på 100 % men det gör ingen nämnvärd skillnad i energiproduktionen för det.

Tillägg: Företrädare för näringslivet skriver idag i ett svar till Nordin och Romson att dessa ”glömt” nämna det stora antal kärnreaktorer som är under uppförande runt om i världen, och visst är det så. Förutom det dryga trettiotal reaktorer i USA och Europa man nämner i artikeln är 77 planerade eller under konstruktion bara i Kina och ytterligare 150 diskuteras i landet. Sedan återstår de reaktorer som är planerade i resten av världen, så att påstå att utbyggnad av kärnkraften inte skulle vara en global trend är en ren lögn.

Faktum är att om Sverige följer den takt för energieffektivisering som EU-kommissionen har slagit fast och samtidigt bygger ut den förnybara energin med två till tre procent per år kan Sverige ha en 100 procent förnybar energiförsörjning redan år 2030.

Jag antar att artikelförfattarna menar elkraftförsörjning och inte energiförsörjning här för att fasa ut de fossila energikällorna ur vårt transportsystem kommer inte under några omständigheter ske till 2030. Oavsett vilket blir det intressant när man tittar på den prognos från Energimyndigheten artikelförfattarna själva citerar, då både den totala energiförbrukningen och elförbrukningen förutspås öka fram till 2030.

Samtidigt använder Sverige i dag (per person) dubbelt så mycket energi som exempelvis Danmark. [...] Fördelarna med förnybart är många. Sverige blir mindre sårbart för prishöjningar på olja och gas.

Sverige förbrukar förvisso mer energi per person än Danmark men det rör sig om 45 % mer snarare än det dubbla. En betydande orsak till detta är den tunga energiintensiva industri vi har i Sverige som Danmark till stor del saknar, men den kanske Romson och Nordin också vill rationalisera bort? Att vi med vårt nordligare läge har ett annat klimat och därmed uppvärmningsbehov eller att vårt till ytan större land ger upphov till längre transporter är inget som artikelförfattarna verkar reflektera över heller.

Vårt beroende av olja kommer inte på något sätt att påverkas av de åtgärder man pekar på i debattartikeln då olja i Sverige nästan uteslutande används inom transportsektorn och inte till elproduktion. I och med att ett kraftsystem med hög penetration av intermittenta energikällor blir ytterst beroende av tillförlitlig reservkraft kommer importen från kontinenten komma att spela allt större roll. Då man i Tyskland valt att avveckla sin kärnkraft kommer priserna på gas och kol få en betydligt större inverkan på elpriserna i Sverige än vad de haft hittills. Med andra ord tvärt om vad Romson och Nordin påstår.

Stödet för ny kärnkraft bygger på förlegade uppfattningar om dess kostnader och effektivitet. I Finland är detta tydligt. Under de tio år som Finland har byggt på sitt nya kärnkraftverk har Sverige samtidigt byggt ut den förnybara elproduktionen med tre gånger så mycket kapacitet som den nya reaktorn kommer att leverera. El från den finska reaktorn kommer att kosta cirka 20 öre/KWh mer än vad ny vindkraft kostar.

Tillägg: Det är mycket möjligt att vår förnyelsebara elproduktion ökat med en kapacitet som motsvarar tre gånger OL3 under de senaste tio åren. Tittar man däremot på hur mycket elektricitet den effekt som installerades mellan 2000-2011 faktiskt producerar per år rör det sig om 5,4 TWh, alltså drygt 40 % av vad en EPR förväntas leverera årligen. Precis som alltid använder man sig av installerad effekt istället för faktiskt producerad energi i syfte att förvilla då i synnerhet sol- och vindkraft bara producerar en bråkdel av dess installerade effekt.

Om man tittar på Elforsks rapport från 2011 ser man mycket riktigt att det skiljer nästan 20 öre/kWh mellan kärnkraft och landbaserad vindkraft. Detta är dock efter skatter och avgifter lagts på. Kostnaden innan elcertifikat, effektskatt och dylikt är 44 öre/kWh för kärnkraft och 57-59 öre/kWh för landbaserad vindkraft. Havbaserad vindkraft är inte ens med i matchen på 96 öre/kWh. De enda energislag som bedöms vara mer kostnadseffektiva än kärnkraft är kolkondens, vattenkraft och värmeproduktion från avfall. Om man nu ska diskutera kostnadsbilden tycker jag att man som politiker ska vara ärlig och ta upp den faktiska samhällskostnaden och inte något annat. Sedan kan det tilläggas att kostnaden att producera elektricitet i våra befintliga kärnkraftverk är ungefär 20 öre/kWh, inklusive alla kostnader, skatter och avgifter.

Tillägg: Som jag har visat tidigare är dessutom den effektskatt kärnkraften redan idag betalar till storleksordningen densamma som den premie man i Japan beräknat skulle krävas för att försäkra sig mot olyckor av storleksordningen Fukushima. Att kärnkraften skulle vara subventionerad är med andra ord inte längre ett giltig argument. Tvärt om kan man se det som att det är pengar från kärnkraften som är förutsättningen för att vindkraft överhuvudtaget skall kunna byggas. 

Faktumet att man i Finland, trots erfarenheterna från OL3, valt att gå vidare och bygga ytterligare två reaktorer samt bryta inhemsk uran anser jag vara bevis nog på att man inte fattar beslut itifrån förlegade uppfattningar. Om några år kommer det visa sig vilken industri som klarat sig bäst, den svenska eller den finska.

Gahrton och Wetterstrand tar i vanlig ordning upp Fukushima samt Tyskland och andra länder som valt att avvekla kärnkraften:

Hur förklarar de svenska kärnkraftspartierna att deras tyska, belgiska, italienska, österrikiska och schweiziska partivänner har kommit till slutsatsen att deras länder måste och kan klara både energiförsörjning och klimatpolitik utan kärnkraft?

Nu är det ju emellertid så att det ganska tydligt visat sig att tyskarna inte klarar sig utan kärnkraft. Den dagen de inte längre kan återstarta gamla reaktorer under vintern kommer det vara brunkol och rysk gas som får stå för uppvärmningen istället. Underlig inställning för att komma från människor som säger sig företräda ett miljöparti.

I dessa tider av uppladdning mot Iran borde det vara uppenbart att behovet av kärnkraftavveckling inte bara handlar om olycksrisk och andra direkta risker med kärnkraft, till exempel uranbrytning och avfallshantering, utan också om sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Iran-fallet understryker att den som behärskar kärnkraft också kan tillverka kärnvapen. Hur ska det vara möjligt att förhindra spridning av kärnvapen om det är tänkt att det ska finnas kärnkraft i vartenda land?

Alla länder som idag förfogar över kärnvapen utvecklade dessa innan någon civil kärnkraft fanns i landet. Kopplingen är snarare den omvända, att nationer som skaffat sig en kompetens inom området gärna använder sig av denna för att också skapa civil nytta. Det effektivaste sättet att förhindra sprindning av kärnvapen är att sträva efter en rättvis och stabil värld. I en sådan utgör tillgång till energi en betydande förutsättning, inte tvärt om. Krigshetsen mot Iran handlar dessutom enbart om att säkra USA:s och västvärldens tillgång till Mellanösterns olja vilket försvåras av den eventuella förekomsten av iranska kärnvapen, då detta riskerar att destabilisera hela regionen. Ingen verkar till exempel bry sig om att Saudiarabien är i färd med att bygga kärnreaktorer trots att det är en regim lika totalitär och vidrig som den iranska. Om kärnvapen eller -kraft i sig var problemet skulle väl väst anfallit Nordkorea i förebyggande syfte för länge sedan istället?

Tillägg: Om jag inte missminner mig har den iranska regimen hävdat att deras anrikningsansträngningar syftar till att producera radioaktiva isotoper för medicinska ändamål i landets forskningsreaktor och inte energiproduktion. Innebär detta att Romson och Nordin vill förhindra möjligheterna att ta fram strålkällor för behandling och upptäckt av cancer då denna verksamhet förutsätter avancerade kunskaper i kärnfysik?

Det är inte rimligt att Sverige (och tyvärr också Finland) ska kunna utsätta hundratals miljoner människor i EU, liksom framtida generationer, för risker som de själva gjort sitt bästa för att befria sig ifrån genom tuffa beslut om kärnkraftsavveckling.

Ok, men det är alltså godtagbart att exempelvis Tyskland utsätter oss för de risker dess enorma utsläpp av växthusgaser för med sig? Vattenfalls verksamhet i Tyskland släpper ut fyra gånger mer koldioxid än hela den svenska transportsektorn. Dessutom leder kolkraft till mångdubbelt fler dödsfall per producerad kWh än kärnkraft, och än någon annan energikälla också för den delen. Vilka är det egentligen som ska visa solidaritet med sina grannar?

Ett första steg kan tas i enlighet med nyligen framlagda krav från miljörörelsen: 1) en avvecklingskommission tillsätts, 2) Ringhals reaktorer tas ur drift då säkerhetsläget där är allt för allvarligt för att de ska få köras, 3) en revision av alla de svenska kärnkraftverken genomförs. Vi står inför ett elöverskott de närmaste åren som ger oss handlingsutrymme om politikerna är beredda att ta chansen.

Vi har i Sverige varit inne på avveckling av kärnkraften tidigare, påhejat av samma typ av argument och personer som idag. Ni har haft 30 år på er att hitta alternativ utan framgång. Nu hävdar ni att saken ska vara löst på ytterligare 18 år när ni i själva verket står och stampar precis där ni gjorde sist. Tycker ni att det är konstigt att det finns tvivlare? I synnerhet då elpriserna stigit till nya rekordnivåer som ett resultat av den bristfälliga energipolitik som bedrivits de senaste årtiondena på grund av er.

Sist men inte minst, var är det påstådda elöverskottet? De senaste åren har vi haft en betydande elimport. Som jag pekat på tidigare följer inte verkligheten den prognos Energimyndigheten gjorde 2008, så det kanske är dags att sluta citera den i tid och otid? Tvärt emot prognosen produceras mindre, inte mer, elektricitet nu än i slutet av 90-talet då vi upplevde produktionsrekord för elektrisk energi. Det skiljer 15 TWh mellan Energimyndighetens prognos för 2010 och det faktiska utfallet. Då förbrukningen legat mer eller mindre oförändrad de senaste tio åren innebär detta att Sverige övergått från att vara nettoexportör till att importera el. Det så ofta citerade elöverskottet kommer heller inte av sig själv utan det förutsätter en ökad kärnkraftsproduktion samt en kraftigt ökad produktion av el från fjärrvärmeanläggningar. Man kan inte peka på slutsatserna av en rapport utan att ta hänsyn till dess förutsättningar.

Bägge debattartiklarna har dock en poäng, att energipolitiska beslut måste vara blocköverskridande och långsiktiga. Tyvärr är de omnända fast i illusionen att vindkraft en dag kommer att garantera energisäkerheten i Sverige.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Publicerat i elpriser, energi, foliehatt, förnyelsebar, gas, kärnkraft, kolkraft, vattenkraft, vindkraft | 2 kommentarer