Regeringen har gett forskarna Thomas B Johansson och Per Kågesson i uppdrag att undersöka vad som krävs för att klara regeringens mål om ”en fossiloberoende fordonsflotta 2030”. I det bredare perspektivet ser man transportsektorns oberoende av fossila bränslen som ett steg mot ett klimatneutralt Sverige 2050.
Jag har tidigare skrivit att de fossila energikällorna, läs olja, inte under några omständigheter kommer kunna fasas ut ur transportsektorn till 2030. Detta beror dock på hur man definierar målet. I och med att många bensindrivna bilar redan idag kan hantera etanol som bränsle och dieleldrivna fordon fungerar bra med biodiesel skulle man kunna säga att vi helt eller delvis uppfyller målet. Men en fossiloberoende fordonsflotta innebär inte en fossiloberoende transportsektor. För att förverkliga detta krävs också att de ersättande bränslena finns tillgängliga i erforderliga mängder vilket inte på långa vägar är fallet.
Vidare, i och med att exportmarknaden för olja med stor sannolikhet kommer vara betydligt mindre år 2030 än den är idag kommer mängden olja i vår transportsektor om 20 år också vara det. Detta är dock inte samma sak som en fossiloberoende transportsektor då det dessutom kommer föra med sig kraftigt minskade transporter. Jag utgår ifrån att man med målet avser en sektor som kan utföra samma eller mer arbete än idag, inte en som har krympt på grund av kraftigt ökade kostnader och/eller ren brist på drivmedel. Det är nämligen inte säkert att det i en bristsituation kommer vara den som är beredd att betala mest för oljan som får den då diplomatiska, strategiska och försvarspolitiska avtal kan komma att väga tyngre.
Sist men inte minst får man inte glömma bort de fossila bränslen som själva konstruktionen av fordonen och infrastrukturen är beroende av. Det rör sig nämligen om en högst betydande mängd.
Tyvärr verkar dock inte regeringen själv vara på det klara med vad man egentligen menar med begreppet. Föga förvånande kanske då en stor del av retoriken hos dagens politiker inte är annat än plattityder och buzzwords.
Då arbetet med den långsiktiga prioriteringen om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 sker koordinerat med och som ett led i arbetet med visionen för 2050, ska en viktig del av utredarens arbete vara att analysera olika alternativ för hur begreppet fossiloberoende fordonsflotta kan ges en innebörd som stöder regeringens arbete med att nå visionen för 2050.
Givet att definitionen på målet/begreppet man vill undersöka förutsättningarna för är ”en fossiloberoende transportsektor 2030 med samma eller högre kapacitet som idag” vill jag mena att detta inte kommer förverkligas. Därmed inte sagt att det är omöjligt, men baserat på den utveckling man ser idag och kan förvänta sig under de närmaste åren är det inte på långa vägar tillräckligt.
En betydande anledning till att eventuella incitament som införs i strävan efter målet inte kommer vara kraftfulla nog är att huvudsyftet med omställningen är att minska koldioxidutsläppen på ett kostnadseffektivt sätt, inte förbereda transportsektorn på bristande tillgång till olja. Hade det senare istället varit ledtjärna i arbetet kanske en högre kostnad för samhället varit acceptabel och med det en större sannolikhet för framgång. Tyvärr är dock oljeproduktionstoppen inte ett verkligt problem i de flesta nyliberalers ögon.