Nyheter

Uppdrag granskning återvänder till två reportage om bilismen i Sverige. Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser hur tydligt det är att regeringen har varit och fortfarande är på kollisionskurs med verkligheten. Trots att myndigheter som Naturvårdsverket, Energimyndigheten och nuvarande Trafikverket betonar betydelsen av beteendeförändringar för att nå de uppsatta miljömålen satsar alliansregeringen på det rakt motsatta. Business as usual är mantrat.

Tids nog kommer nog oljeproduktionstoppen att leda till de nödvändiga förändringarna vare sig man vill eller inte. Problemet är att då kommer välbehövliga miljarder i skattemedel redan slösats på meningslösa infrastrukturinvesteringar baserade på felaktiga analysunderlag. Eller vad sägs om antagandet om ett bensinpris på 12 kr/l fortfarande år 2040? De här felaktiga underlagen är inget nytt men de kan vara värda att belysa med jämna mellanrum. Avsnittet finns att se på Svt Play en månad framöver.

Tom Blees bok Prescription for the Planet  har släppts gratis på pdf och rekommenderas som intressant läsning. Blees slår ett slag för IFR-konceptet (Integral Fast Reactor) som en lösning på klimat- och energiproblematiken. Ett underhållande citat:

Since there has been so much controversy over the myths and realities, here are some statistics from a study done at Oak Ridge National Laboratory about power plant discharges in 1982:

• A typical power plant annually releases 5.2 tons of uranium (containing 74 pounds of fissile U-235, used in both power plants and bombs) and 12.8 tons of thorium.

[...]

• Worldwide releases totaled 3,640 tons of uranium (containing 51,700 pounds of U-235) and 8,960 tons of thorium.

[...]

Why is this not splashed all over the front pages? Who in their right mind can consider this acceptable? Shouldn’t these numbers alone, published by one of the USA’s most respected national laboratories, spell the immediate demise of the nuclear power industry?

Well, let’s not get out the torches and pitchforks just yet for a trip down to the closest nuclear power plant, because while these figures aren’t in dispute, they are not referring to nuclear power plants at all. These are the radioactive release figures for coal-fired power plants!

Population exposure to radiation from coal-burning power plants is over a hundred times higher than anything conceivably coming out of nuclear power plants. And while a portion of these isotopes is spewed out of the power plant’s smokestacks, the rest are concentrated in the coal ash, which is then summarily dumped.

Det tyska beslutet att i förtid avveckla kärnkraften och ersätta den med i första hand kol och gas ter sig nu om möjligt ännu underligare. Inte nog med att i kolkraft orsakar i storleksordningen 2000 gånger fler dödsfall per producerad kWh än kärnkraft, den är också orsaken till mångdubbelt större utsläpp av radioaktivitet till naturen.

På tal om avvecklingsplaner förs diskussioner om att minska också det japanska kärnkraftsberoendet. Till skillnad från Tyskland verkar dock tongångarna här vara mer realistiska då man inser att kostnaderna för en sådan förändring kommer bli mycket höga. Man betonar också att de japanska förutsättningarna är annorlunda:

[...] Japan’s situation is different from that of Germany, which decided in May 2011 to close all its nuclear-power plants. ”Germany could decide to eliminate nuclear power because its power grid is connected to other European countries and it can import electricity from France when necessary” [...].

Tillägg 2012-09-17: Nu har ett beslut tagits att avveckla all kärnkraft i Japan till 2040. Samtidigt låter man dock pågående nybyggen fortsätta vilket kan vara en fingervisning om att man ändå vill lämna alla möjligheter öppna för framtiden.

Sist men inte minst har energiminister Anna-Karin Hatt gått ut i en debattartikel och deklarerat att Centerpartiet vill satsa mer på energiforskning som ett medel till att snabba på omställningen till ett ekologiskt hållbart energisystem. Jättebra! Det är dock synd att den övriga allianspolitiken går åt rakt motsatt håll. När det gäller politik är det ju trots allt resultaten som räknas och inte vad som skrivs i diverse debattartiklar.

Publicerat i breeder, ekonomi, energi, fossila energikällor, gas, Generation IV, Japan, kärnkraft, olja, peak oil, politik, strålning, torium, Tyskland, uran | Lämna en kommentar

Återvinning

En förutsättning för att skapa ett hållbart samhälle är ett stort fokus på återvinning. De totala avfallsmängderna och ökar varje år, liksom användningen av råmaterial. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt.

Om man begränsar sig till Sverige och hushållsavfall återvinner vi redan idag nästan allt vårt avfall, bara 0,9 % av de 460 kg vi producerar per person och år hamnar i någon form av deponi. Det bör dock tilläggas att drygt 50 % förbränns vid så kallad energiåtervinning och det är bara knappt hälften som återvinns i egentlig mening. Statistiken till höger visar dock en avsevärd förbättring från tidigare år då en betydligt större mängd avfall hamnade i deponier utan att komma till någon nytta. Det är idag förbjudet att deponera brännbart eller organiskt avfall.

Förutom energiåtervinning, som ger el och fjärrvärme, talar man om materialåtervinning och biologisk återvinning. Materialåtervinning  sker av förpackningar, returpapper, metaller, elavfall, batterier och så vidare, Detta bidrar till att minska miljöpåverkan samt sparar energi- och råvaruresurser. Biologisk återvinning innebär att avfall behandlas genom kompostering eller rötning vilket ger upphov till biogödsel eller biogas samt återför näring till jorden.

Grundtanken bakom återvinning är givetvis sund och en förutättning för ett hållbart samhälle, men den är inte helt utan komplikationer. Att exempelvis pappersåtervinning sparar träd gäller inte i Sverige då  det är efterfrågan på timmer som styr avverkningen. För papper av kemisk massa tillverkad i moderna massabruk var det redan under 1990-talet dessutom tveksamt om återvinning gav någon energibesparing inom industrin.

Glas är en av de avfallsfraktioner där man har en hög insamlingsprocent. Miljöeffekterna av att återanvända glasförpackningar är tydliga. Man spar både energi och råmaterial. Materialet för glastillverkning är dock mycket billigt och resursen av sand och kemikalier mycket stor. Skälet att minska på deponivolym är möjligen viktigare än att spara på råvara. Visserligen går det åt mer transportenergi och värme för diskning men det blir i alla fall en tydlig miljövinst. För materialutnyttjande av glas ser bilden inte lika ljus ut. Det blir längre transport till glasfabriken och glaset måste ju smältas om och gjutas till nya produkter. Ändå ser det ut att bli en energivinst i produktionen på ca 0,6 kWh bränsle och 0,3 kWh elkraft för varje kg glas som materialåtervinns. Vinsten ligger främst i minskat behov av den kalk och soda som behövs vid nytillverkning.

När det kommer till återvinning av metaller är det framförallt järn och aluminium som avses när det handlar om hushållsavfall. Metaller är en av de avfallsformer som har en hög återvinningsfraktion och dessutom material där energibesparingen är mycket hög. Vid återvinning av järn  sparar man ungefär 75 % av energin jämfört med nyframställning och för aluminium är besparingen så hög som 95 %.  Med tanke på de stora malmtillgångar som idag är kända är det framförallt ur ett energiperspektiv man idag återvinner dessa metaller. Däremot finns många andra, mindre vanligt förekommande metaller där återvinning med tiden kommer bli mer kritiskt på grund av sinande råvaruresurser, exempelvis de så kallade sällsynta jordartsmetallerna.

Då det går åt ungefär 2 kg oljeråvara till att skapa ett kg plast är det tydligt att stora besparingar finns att göra genom återvinning. Detta visar sig dock vara problematiskt då plast inte är ett material utan ett mycket stort antal olika varianter. Olika fyllnadsmaterial, infärgningar och tillsatser leder till att olika plaster har vitt skilda egenskaper och därmed inte på ett enkelt sätt kan återvinnas tillsammans. Idag kan exempelvis bara 50-60 % av de hårda förpackningar som samlas in under producentansvaret återvinnas, resten förbränns.

Att dela upp alla plastföremål med avseende på typ av basmaterial, fyllmedel och färg blir ett enormt sorteringsarbete. Det är helt enkelt diskutabelt om värdet av material- och energibesparingen samt den minskade miljöbelastningen står i proportion till den synliga kostnaden och till konsumentarbetet för materialåtervinningen. Är däremot energibesparing huvudargument visar det sig att plast teoretiskt är det viktigaste materialet att återvinna, till och med viktigare än aluminium. Anledningen är att plast utgör en stor del av bruttoavfallet vilket leder till att produkten av vikt och energivinst per kg blir störst för plast.

När det gäller just plast är en möjlig lösning att, liksom inom industrin, till större del standardisera de nyttjade plasterna till ett fåtal vilket skulle underlätta sortering och därmed återvinning. Att ha återvinning i åtanke då man utvecklar en ny produkt blir givetvis mer eller mindre en förutsättning för ett lyckat resultat. Att ta fram produkter som lämpar sig väl för reparationer, uppgraderingar eller andra typer av återanvändning till skillnad från dagens slit-och-släng-produkter är också ett steg i rätt riktning. Ett tydligare fokus på kvalitet och en längre livslängd lönar sig antagligen i slutänden, både med avseende på energi och materialförbrukning.

Ett annat mer generellt förslag som gäller de flesta material är att förflytta ansvaret för återvinningen tillbaka till kommunerna. Detta skulle leda till en mer fastighetsnära insamling vilket sannolikt underlättar för hushållen då man bland annat skulle slippa resor till och från återvinningsstationerna. Man tror också att en och samma insamlare skulle leda till en förenkling av sorteringen för hushållen. Alla håller dock inte med om detta.

Avslutningsvis, och med risk för att verka enkelspårig, finns det ytterligare ett område där återvinning bör prioriteras: kärnkraften. Istället för att konstruera ett slutförvar som skall hålla i hundratusen år (vilket i och för sig är överdrivet men det får bli ett senare inlägg) bör det använda kärnbränslet återanvändas så den återstående energin också kan komma till nytta. I dagens lättvattenreaktorer utnyttjas nämligen inte mer än ett par procent av den tillgängliga energin i uranet. Inte bara leder återanvändning till ett bättre nyttjande av naturresurserna utan också till ett avfall som är betydligt mindre aktivt och endast kräver en kortare tid i slutförvaret. Det är till och med tveksamt om det nuvarande förslaget att för all framtid begrava högvärdig energiråvara är förenligt med de svenska miljömålen för ett hållbart samhälle.

Tillägg 2012-08-14: Svd har i ett antal artiklar under sommaren behandlat el- och värmeproduktionen i Sverige och hur denna är relaterad till sophanteringen här och i Europa. Man kan tycka att energiåtervinning av 50 % av vårt avfall låter mycket, men det visar sig vara en förutsättning för att våra fjärrvärmenät skall fungera.

Tittar man på Energimyndighetens flitigt citerade prognos som sträcker sig fram till 2030 ser man att avfall beräknas utgöra en betydande del av bränslebehovet. Över 30 % av fjärrvärmen förutspås komma från förbränning av avfall, vilket motsvarar 20 TWh. Det totala energitillskottet från avfall beräknas bli 23 TWh vilket kan jämföras med prognosticerade 11 TWh från vindkraft (vindkraften levererade ca 6 TWh 2011). 

Redan idag importerar vi över 700000 ton sopor från våra grannländer för att ha bränsle till våra kraftvärmeverk vilket i sin tur leder till att hundratusentals ton giftig slagg och aska måste deponeras någonstans. Frågan är hur hållbart detta är och hur lämpligt det är att öka importen till de 1,6 miljoner ton som beräknas behövas framöver för att energikalkylen skall gå ihop? Är fjärrvärmesystem som är beroende av utländskt avfall rätt väg att gå och vad ersätter denna import i händelse av förändrade spelregler eller en långvarig lågkonjuktur med minskad tillgång på utländska sopor?

Publicerat i återvinning, ekonomi, energi, hållbar utveckling, kostnader, olja, politik, Sverige, uran | Lämna en kommentar

Ansökan om ny kärnkraft

Strålsäkerhetsmyndigheten meddelar idag att Vattenfall inkommit med en ansökan om att få ersätta en till två av de befintliga reaktorerna med nya. Man är dock noga från Vattenfalls sida med att poängtera att detta är ett led i att analysera förutsättningarna inför en eventuell investering i  nya reaktorer och Strålsäkerhetsmyndigheten skriver:

Att uppföra och ta en ny reaktor i drift är en lång process med prövning i flera steg. Det krävs tillstånd av regeringen och mark- och miljödomstolen. Hela processen kommer att ta 10-15 år, från att vi fått in ansökan till dess att en eventuell reaktor kan tas i drift.

Med tanke på de långa ledtiderna när det kommer till kärnkraft är det därför hög tid att detta arbete påbörjas. Det är glädjande att åtminstone en av de stora operatörerna undersöker förutsättningarna för nya reaktorer oavsett utgången.

Ansökan finns att läsa på Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida och kan sammanfattas med följande citat:

Utformningen av gällande regelverk gör att det endast är genom att ansöka om tillstånd för en ersättningsreaktor Vattenfall kan få vissa av de besked som krävs för ett komplett beslutsunderlag. Därför lämnas följande yrkande

Yrkande om tillstånd att uppföra, inneha och driva en kärnteknisk anläggning bestående av en eller flera kärnkraftsreaktorer med tillhörande kringanläggningar.

Med andra ord är ansökan en förutsättning för att få en komplett kravbild för nya reaktorer. När dessa föreskrifter sedan finns på plats kan Vattenfall komplettera sin ansökan varpå myndigheten kan inleda sitt egentliga granskningsarbete.

Publicerat i kärnkraft, politik, Sverige | Lämna en kommentar

Indisk blackout

Flera källor rapporterar idag om ett enormt strömavbrott som drabbat norra Indien. Över 350 miljoner människor berörs i vad som beskrivs som det mest omfattande strömavbrott som drabbat landet på ett årtionde. Nio delstater har drabbats varav Delhi är en och man tror att orsaken var effektbrist på det högt belastade elnätet. Att detta får stora följder för befolkningen är självklart då inte bara transporter via järnväg och tunnelbana slås ut utan i många fall också tillgång till vatten, kylning av mat samt luftkonditionering.

Situationen i Indien är extremt pressad och landet har ett stort underskott på energi. Detta gäller framförallt olja till transportsektorn men även kol till utbyggnad av elproduktionen. Trots att landet idag är världens femte största elproducent saknar ungefär en tredjedel av invånarna helt tillgång till elektricitet. I takt med befolkningsökningen och den snabba ekonomiska expansion landet upplever blir också situationen allt mer svårhanterlig.

För att avhjälpa detta har Indien ambitiösa expansionsplaner för såväl sol- och vind- som kärnkraft. Det kanske mest intressanta med de indiska energiplanerna är den kraftfulla satsningen på kärnkraft. Man har idag sju reaktorer under uppbyggnad, 18 planerade och ytterligare ett fyrtiotal föreslagna. Det är dock inte antalet reaktorer som imponerar utan det trestegsprogram man arbetar med. Det hägrande målet är att utnyttja landets enorma toriumreserver som bränsle.

Med tanke på den stora andel av befolkningen som inte har tillgång till elektricitet och därmed i princip saknar alla moderna bekvämligheter är Indien ett exempel på ett land där energikonsumtionen måste tillåtas öka avsevärt. Som jag skrivit tidigare ligger inte utmaningen i att förhindra detta utan att se till att det sker på ett hållbart sett.

Tillägg 2012-07-31: Strömavbrottet i Indien har förvärrats och nu bedöms över 700 miljoner invånare sakna tillgång till elektricitet i de berörda områdena. Detta motsvarar mer än halva landet och drabbar nu alltså betydligt fler än det totala antalet invånare i hela EU. För att undvika liknande katastrofer i framtiden krävs betydligt större investeringar i energiproduktion och infrastruktur än vad som skett hittills. Kina, som är i en liknande situation, har exempelvis adderat ungefär sex gånger mer effekt än Indien till sitt elnät årligen. 

Publicerat i energi, fossila energikällor, kärnkraft, kolkraft, Okategoriserade, olja, torium | Lämna en kommentar

Fossiloberoende fordonsflotta 2030?

Regeringen har gett forskarna Thomas B Johansson och Per Kågesson i uppdrag att undersöka vad som krävs för att klara regeringens mål om ”en fossiloberoende fordonsflotta 2030″. I det bredare perspektivet ser man transportsektorns oberoende av fossila bränslen som ett steg mot ett klimatneutralt Sverige 2050.

Jag har tidigare skrivit att de fossila energikällorna, läs olja, inte under några omständigheter kommer kunna fasas ut ur transportsektorn till 2030. Detta beror dock på hur man definierar målet. I och med att många bensindrivna bilar redan idag kan hantera etanol som bränsle och dieleldrivna fordon fungerar bra med biodiesel skulle man kunna säga att vi helt eller delvis uppfyller målet. Men en fossiloberoende fordonsflotta innebär inte en fossiloberoende transportsektor. För att förverkliga detta krävs också att de ersättande bränslena finns tillgängliga i erforderliga mängder vilket inte på långa vägar är fallet.

Vidare, i och med att exportmarknaden för olja med stor sannolikhet kommer vara betydligt mindre år 2030 än den är idag kommer mängden olja i vår transportsektor om 20 år också vara det. Detta är dock inte samma sak som en fossiloberoende transportsektor då det dessutom kommer föra med sig kraftigt minskade transporter. Jag utgår ifrån att man med målet avser en sektor som kan utföra samma eller mer arbete än idag, inte en som har krympt på grund av kraftigt ökade kostnader och/eller ren brist på drivmedel. Det är nämligen inte säkert att det i en bristsituation kommer vara den som är beredd att betala mest för oljan som får den då diplomatiska, strategiska och försvarspolitiska avtal kan komma att väga tyngre.

Sist men inte minst får man inte glömma bort de fossila bränslen som själva konstruktionen av fordonen och infrastrukturen är beroende av. Det rör sig nämligen om en högst betydande mängd.

Tyvärr verkar dock inte regeringen själv vara på det klara med vad man egentligen menar med begreppet. Föga förvånande kanske då en stor del av retoriken hos dagens politiker inte är annat än plattityder och buzzwords.

Då arbetet med den långsiktiga prioriteringen om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 sker koordinerat med och som ett led i arbetet med visionen för 2050, ska en viktig del av utredarens arbete vara att analysera olika alternativ för hur begreppet fossiloberoende fordonsflotta kan ges en innebörd som stöder regeringens arbete med att nå visionen för 2050.

Givet att definitionen på målet/begreppet man vill undersöka förutsättningarna för är ”en fossiloberoende transportsektor 2030 med samma eller högre kapacitet som idag” vill jag mena att detta inte kommer förverkligas. Därmed inte sagt att det är omöjligt, men baserat på den utveckling man ser idag och kan förvänta sig under de närmaste åren är det inte på långa vägar tillräckligt.

En betydande anledning till att eventuella incitament som införs i strävan efter målet inte kommer vara kraftfulla nog är att huvudsyftet med omställningen är att minska koldioxidutsläppen på ett kostnadseffektivt sätt, inte förbereda transportsektorn på bristande tillgång till olja. Hade det senare istället varit ledtjärna i arbetet kanske en högre kostnad för samhället varit acceptabel och med det en större sannolikhet för framgång. Tyvärr är dock oljeproduktionstoppen inte ett verkligt problem i de flesta nyliberalers ögon.

Publicerat i biobränsle, elbil, elfordon, etanol, förnyelsebar, fossila energikällor, metanol, olja, peak oil, politik, Sverige | 1 kommentar

Hållbar tillväxt eller en ny måttstock?

I spåren av Rio+20 mötet där huvudtemat var hållbar utveckling har ett antal artiklar och debattinlägg som behandlar ämnet florerat (The GuardianDN, DN, DN, DNSvD och SvD). Det ena, undertecknat Fredrik Reinfeldt, Gunilla Carlsson (biståndsminister) och Lena Ek (miljöminister) menar att våra ohållbara produktions- och konsumtionsmönster utarmar jordens resurser i en omfattning som inte är långsiktigt hållbar.

Trots att skribenterna har en ideologisk bakgrund som marknadsekonomer och frihandelsälskare erkänner de dock betydelsen av korrekt prissättning av jordens resurser i form av miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel. Tyvärr begränsar man sig som vanligt till tillväxt mätt i BNP som det högsta önskvärda och det är tydligt att ”hållbar utveckling” för politikerna i Alliansen är synonymt med ”hållbar ekonomisk tillväxt”. Det är lätt att, som Miljöpartiets Bodil Ceballos gör, ifrågasätta Alliansens utspel som populistiskt och ihåligt då det enbart sker i samband med toppmötet och då regeringens politik inte rimmar väl med målsättningen för Rio+20.

När EU inför Rio+20 förespråkar grön ekonomi förespråkar Carlsson istället fria marknadskrafter som det enda sättet att råda bot på fattigdom och miljöproblem.

Tittar man dock på resultaten från Rio+20 ser man att det är just fortsatt ekonomisk tillväxt man fokuserar på och ser som lösningen. Notera att det dessutom är just ihållande tillväxt och inte ens hållbar tillväxt man talar om.

We also reaffirm the need to achieve sustainable development by promoting sustained, inclusive and equitable economic growth [...].

Grön ekonomi och grön tillväxt med andra ord. Som jag nämnt tidigare är hållbar tillväxt en motsägelse i sig självt. På en planet med ändliga resurser är evig tillväxt per definition omöjlig och en därmed en meningslös agenda att driva. En strävan efter en ökande levnadsstandard i kombination med en ständigt växande befolkning är den till synes omöjliga ekvation som vi brottas med här. Men hurivida den är möjlig eller inte har att göra med om vi envisas med att likställa levnadsstandard med ekonomisk tillväxt.

Det högst tveksamt om ren ekonomisk tillväxt överhuvudtaget är ett relevant mått på ett samhälles tillstånd. Utveckling och välstånd bör istället definieras med mer omfattande index och värdetal, mått där inte resurser som spenderas på saker som krigsmateriel och miljöförstörande verksamhet resulterar i en positiv siffra på sista raden och där exempelvis humanitärt arbete och bistånd inte bara ses som utgifter. Miljöpartiets ekonomiskpolitiske talesperson Per Bolund berör just detta.

Ett bredare fokus, från BNP till välfärd och hållbarhet, ger större möjligheter att förändra samhället i önskvärd riktning. Med mått som till exempel bygger på människors känsla av livskvalitet, hälsa, utbildning, politisk frihet, miljökvalitet, ekonomisk och social trygghet, sammanhållning och jämlikhet blir det lättare att utvärdera om politiken för oss rätt.

Det här är steg i rätt riktning även om sådana mått är oerhört svåra att förverkliga, fast olika förslag finns förstås. Hur jämför man människors känsla för något, inte bara över tid, utan också mellan åldersgrupper, kön och kulturer? Olika individers referensramar är oerhört varierande och det någon exempelvis uppfattar som tryggt kanske en annan menar är osäkert. BNP må vara ett dåligt mått men det är åtminstone väldefinierat och accepterat vilket är en stor fördel. En övergång till ett alternativt synsätt kommer inte att ske smärtfritt eller ens frivilligt då de som tjänar mest på att behålla status quo sitter på de styrande positionerna, eller för att citera forskaren och författaren Tim Jackson.

”We are told continually there is no alternative. [...] We are saying another world is possible. We have stood up and said continuing growth in the Western world is unjust, inappropriate and potentially destabilising. Having said that, we understand why governments do it, so there is an onus on us to show there are other stories and to identify the institutional innovations you might need in order to arrive at this other place.”

Sammanfattningsvis, vill vi få till stånd en förändring är det vi själva som får se till att det sker då de styrande skikten, inte bara i västvärlden utan globalt, har mycket att förlora på en dylik omställning. Åtminstone i deras egna ögon.

Publicerat i BNP, hållbar utveckling, tillväxt, välfärd | Lämna en kommentar

Utbyggnad av elproduktion i Tyskland

Reuters rapporterade för en knapp månad sedan att man i Tyskland planerar att utöka elproduktionen med drygt 40 GW till 2020 för att ersätta den befintliga kärnkraftsflottan. Många, framförallt kärnkraftsmotståndare, hyllar tyskarna för beslutet att i förtid avveckla deras reaktorer då man tror och hävdar att dessa kommer ersättas med förnyelsebar energi. Det jag hävdat hela tiden, att dessa istället kommer ersättas med kol och gas, visar sig nu vara närmare sanningen.

Om man tar en titt på siffrorna från Reuters visar det sig att av den totala planerade byggnationen är så mycket som 70 % baserad på kol och gas, 17 % är förnyelsebar och resterande mängd är energilagring i någon form. 17 % kanske låter mycket men här får man komma ihåg att 17 % installerad effekt inte innebär 17 % producerad energi. Då energilagringen inte kommer stå för någon nettoproduktion alls och med antagandet att kapacitetsfaktorn är 0,85 för kol, 0,5 för gas och 0,35 för vind visar det sig att de fossila energikällorna kommer ersätta nästan 90% av bortfallet då kärnkraften skrotas. Är detta värt att hylla kan man fråga sig?

Tillägg 2012-07-19: Den tyska miljöministern Peter Altmeier har i en intervju uttryckt tvivel inför den tyska energiomställningen i vad som verkar vara det första negativa uttalandet från regeringshåll. Altmeier menar att de ambitiösa tyska planerna att avveckla kärnkraften och samtidigt kraftigt minska koldioxidutsläppen kanske är orealistiska. Vidare menar han att ytterligare höjningar av energikostnaderna för den tyska befolkningen kan leda till sociala problem.

Tillägg 2012-08-09: BBC skriver idag att i och med nedstängningen av de tyska kärnreaktorerna kan kolets andel av den totala elproduktionen i landet komma att stiga från dagens ca 42 % till 50 %. Grannlandet Polen, som är en stor kolkraftsproducent, välkomnar detta; eller för att citera den polska primiärministern Donald Tusk:

From Poland’s point of view, this is a good thing not a bad one. It means coal-based power will be back on the agenda.

Då brytning av tyskt kol har minskat avsevärt återstår frågan var den framtida tyska energin ska komma ifrån. Blir det polskt, kinesiskt och sydafrikanskt kol, rysk gas eller fransk kärnkraft?

The road to the sunny, clean future is not as smooth as it seemed.

Tillägg 2012-08-17: Der Spiegel skrev igår om hur tyska företag tvingas installera egen reservkapacitet då fluktuationer i strömförsörjningen skadar deras utrustning och produktion. Instabiliteten på elnätet kommer av den stora  mängd sol- och vindkraft som uppförts i Tyskland och dess intermittens. Ett flertal företag meddelar nu att de på grund av höga kostnader, dels elpriset i sig och dels för installation av egen reservkraft, kanske inte kommer kunna behålla verksamheten i landet.

Publicerat i energi, gas, kärnkraft, kolkraft, solenergi, Tyskland, vindkraft | Lämna en kommentar

Edward Burtynsky

När man skriver så pass mycket om olja och vårt samhälles beroende av fossila bränslen som jag gör verkar det dumt att inte uppmärksamma Edward Burtynsky. Burtynsky har spenderat de senaste 15 åren med att fotografera olja, från fälten där den utvinns, via fordonen den driver till resterna den lämnar efter sig.

Burtynsky är en av Kanadas mest kända fotografer. Hans återgivningar av industriella landskap finns i samlingarna hos mer än femtio större muséer i världen, däribland National Gallery of Canada, Victoria and Albert Museum i London, Reina Sofia i Madrid, Museum of Modern Art och Guggenheim i New York. Burtynsky/OIL visades även på Fotografiska Muséet i Stockholm mellan april och juni förra året.

In 1997 I had what I refer to as my oil epiphany. It occurred to me that the vast, human-altered landscapes that I pursued and photographed for over twenty years were only made possible by the discovery of oil…

Belridge, California, USA, 2003

 

Fort McMurray, Alberta, Canada, 2007

 

Los Angeles, California, USA, 2003

 

Houston, Texas, USA, 2004

 

Baku, Azerbaijan, 2006

 

Chittagong, Bangladesh, 2000

Publicerat i olja, peak oil | Lämna en kommentar

Metanolens potential

I mitt tidigare inlägg om transporter tog jag upp metanol som ett intressant alternativ till flytande fossila bränslen och gas. Anledningarna till detta är flera och jag tänkte utveckla några av dem nedan.

Ett av de stora problemen med att fasa ut de fossila bränslena är att det inte bara förutsätter nya bränslen utan i de flesta fall också helt nya fordon och ny infrastruktur för att nyttja och fördela den ersättande energikällan. Ett exempel på detta är eldrivna bilar där inte bara drivlinan i fordonet måste ersättas utan dessutom måste möjligheter till laddning utanför hemmet tas fram. Ett annat exempel är gasdrivna fordon där bara delar av drivlinan måste förändras men där förändringarna i infrastruktur är desto större.

De flesta av dessa problem undviks om man istället tittar på ersättande bränslen som helt eller delvis är kompatibla med de fordon och den infrastruktur vi redan använder oss av, till exempel etanol, biodiesel eller metanol. Dessa bränslen kan fortfarande vara delvis inkompatibla med vissa material som idag används i fordon och infrastruktur men detta bedöms vara enklare att komma till rätta med än den totala förändring som krävs i de övriga fallen.

Etanol som ersättare till bensin och biodiesel är idag ganska vanligt runt om i världen. Problemet är att bränslen baserade på jordbruksprodukter inte verkar vara en långsiktigt hållbar lösning. Forskargruppen Globala Energisystem vid Uppsala Universitet har uppskattat att en dryg tiondel av dagens oljebehov skulle kunna ersättas av etanol producerad från jordbruksprodukter utan att inskränka på den befintliga födoproduktionen. Inkluderas dessutom potentialen för biogas hamnar man på ungefär en fjärdedel. Detta under förutsättning att alla restprodukter tas till vara, om inte detta görs återstår mycket få, om några, resurser till eventuell bränsleproduktion. Då det moderna jordbruket i sig är beroende av fossila bränslen fungerar också detta som en inbyggd begränsning. Fortfarande återstår möjligheten att producera etanol från exempelvis alger på platser där de inte konkurrerar med befintlig växt och djurliv, men denna teknik får anses ligga längre fram i tiden. I synnerhet om den skall kunna skalas till att ersätta någon betydande mängd olja.

Till skillnad från exempelvis etanol kan metanol produceras från godtycklig biomassa, exempelvis skog och annat som inte är tjänligt som människoföda. Produktion av metanol från biomassa är dessutom betydligt effektivare än tillverkning av både etanol och Fischer-Tropsch diesel ur ett energiperspektiv. Skulle inte biomassa finnas tillgänglig i tillräcklig omfattning finns dessutom alternativet att tillverka rent syntetisk metanol från vätgas och kolmonoxid. Detta förutsätter dock tillgång till billig och uthållig energi då processen inte är självförsörjande.

Energiinnehållet i metanol är ungefär hälften av det för bensin, vilket innebär att det krävs ungefär två liter metanol för att motsvara en liter bensin. Detta kan jämföras med 1,5 liter etanol som har något högre energiinnehåll. Metanol har dock högre knackningsbeständighet vilket innebär att motorerna kan göras effektivare vilket till viss del löser detta problem. Förutom att fungera i vanliga förbränningsmotorer kan metanol dessutom agera energibärare till bränsleceller där vätet i alkoholen är den intressanta komponenten.

Vad innebär då detta? Skulle vi i Sverige kunna ersätta någon betydande del av vårt beroende av importerad olja med metanol från vårt skogsbruk? Den årliga tillväxten i de svenska skogarna är ungefär 110 miljoner m3 vilket motsvarar ungefär 55 miljoner ton träråvara. MIT’s Methanol Whitepaper anger en genomsnittlig effektivitet vid omvandling av biomassa till syngas på 85 % och en effektivitet vid steget syngas-metanol på 70 %, vilket ger hela processen en effektivitet runt 60 %. Med ett antagande om ett genomsnittligt energiinnehåll om 15 MJ/kg för trä skulle med andra ord metanol motsvarande 49000 TJ eller 136 TWh kunna framställas årligen utan att krympa det svenska skogsbeståndet. Samtliga transporter i Sverige använder idag motsvarande 128 TWh bensin, diesel och fotogen, vilket tyder på att detta åtminstone i teorin är möjligt.

Tittar man närmare på siffrorna ser man dock att endast 70 % av den årliga tillväxten avverkas. Vidare är en stor del av svensk industri trots allt baserad runt produktion och export av träbaserade varor. Med antagandet att det ur samhällsekonomisk synpunkt skulle vara mer gynnsamt att upphöra viss eller all export av trä- och pappersprodukter för att istället producera metanol, då detta skulle innebära en minskad import av olja, bör en del av skogsråvaran kunna avledas till detta ändamål. Vid en snabb anblick verkar åtminstone 2/3 av den totala volymen avverkad skog gå till export (Sverige är idag trots allt en av världens största exportörer av träbaserade produkter). Om 65 % av den avverkade träråvaran kan avvaras till metanolproduktion skulle motsvarande drygt 22000 TJ, eller 62 TWh, metanol kunna produceras. Detta motsvarar nästan 50 % av den energi som årligen förbrukas via olja och betydligt mer än den diesel som årligen förbränns i vår transportsektor.

För alternativet då inte biomassa finns tillgänglig kan en effektivitet på 50 % antas för elektrolys av vatten till vätgas och en effektivitet enligt ovan på 70 % för omvandling till metanol. Detta ger en ungefärlig effektivitet för hela processen på 35 %. Energitillskottet som skulle krävas för att realisera detta är dock avsevärt då det motsvarar mer än hälften av landets nuvarande primärenergiproduktion.

Även om 50 % av våra transporter skulle kunna utföras med metanol innebär inte detta att nationen blir oberoende av fossila bränslen, men det är ett oerhört stort steg på vägen. Om inte annat innebär det att vissa prioriterade områden skulle kunna garanteras tillgång till inhemskt biobränsle, exempelvis blåljusmyndigheterna, jord- och skogsbruket samt vissa kritiska godstransporter. Sist men inte minst skulle det till och med kunna vara rent ekonomiskt lönsamt under förutsättning att oljepriset fortsätter stiga.

Tillägg 2013-05-02: DN rapporterar idag om att Energiutskottet vid Kungliga Vetenskapsakademin identifierar metanol från skogsråvara som det mest lämpliga framtida biobränslet i en ny rapportSlutsatsen är att biodrivmedel baserade på skogsbiomassa är ett realistiskt alternativ till fossila drivmedel, men att det krävs effektivare produktion av skogsbiomassa och starka politiska styrmedel, via subsidier och/eller beskattning, för att biodrivmedel till större delen i kombination med el ska kunna ersätta fossila drivmedel till år 2050.

Publicerat i biobränsle, etanol, metanol, olja, peak oil, transport | Lämna en kommentar

Peak oil – vara eller icke vara?

Expertgruppen för Miljöstudier håller idag ett seminarium på Rosenbad om oljeproduktionstoppen och dess eventuella effekter. Seminariet går att följa online och startar klockan 13. Vad man i sina analyser kommit fram till skvallrar man dock redan om i inbjudan:

I en rapport till Expertgruppen för Miljöstudier granskar professor Øystein Noreng vid Handelshögskolan BI i Norge ovanstående scenario. Han kommer bla fram till att frågan är överdramatiserad beroende på en underskattning av marknadens och prisets betydelse för utvecklingen. Han menar vidare att även om oljan är en ändlig resurs är det föga troligt att slutet på oljan, är något omedelbart problem.

Även professor Kjell Aleklett från Globala Energisystem vid Uppsala Universitet kommer medverka vid seminariet och det är väl ganska troligt att han inte kommer instämma med rapportens författare. Det är ganska anmärkningsvärt att man väljer en ekonom för att undersöka fenomenet och inte en fysiker eller geolog, men å andra sidan ligger Expertgruppen för Miljöstudier under Finansdepartementet vilket förklarar en del.

Nu på morgonen går dessutom Noreng ut i SvD och menar att ”teorin om peak oil stämmer inte”. Två huvudsakliga argument förs fram.

  1. Högre priser ger ökade incitament för teknikinvesteringar vilket förbättrar utvinningsmöjligheterna, samtidigt som forskning och utveckling sänker kostnaderna för prospektering, utbyggnad och drift.
  2. Höga oljepriser försvagar efterfrågan och uppmuntrar till investeringar i energibesparing och nyproduktion.

När det gäller den första punkten menar Noreng exempelvis att redan vid 50-60 $/fat är utvinning av skifferolja ekonomiskt bärkraftigt och det må så vara. Problemet är dock att utvinningstakten av skifferolja, eller tjärsand för den delen, aldrig kommer komma upp i den vi sett och ser idag för konventionell olja. Processerna är för komplicerade och energikrävande för att detta skall vara möjligt vilket är ett fysiskt och geologiskt faktum som inte förändras oavsett hur mycket pengar man kastar på det.

När det kommer till olja har det under de senaste tio åren ganska tydligt framkommit att det rör sig om en inelastisk marknad. Det vill säga, ökat behov har inte lett till ökad produktion utan enbart till ökat pris. Bara detta faktum motbevisar Norengs första argument. En anledning är att även om nya fyndigheter som hittills inte ansetts bärkraftiga nu börjar leverera slutar äldre fält producera i en ännu högre takt.

Precis som Noreng skriver leder högre priser dock till försvagad efterfrågan. Med tanke på hur inlåst världen är i oljebaserad infrastruktur innebär lägre efterfrågan på olja att den övriga ekonomin redan lider. Till skillnad från andra produkter kan inte olja med ett enkelt handgrepp bytas ut mot exempelvis kol eller gas vilket rubbar de marknadsekonomiska spelreglerna. Om det nu är global lågkonjunktur eller till och med recession som krävs för att minska oljekonsumtionen, kan man då verkligen som Noreng gör hävda att brist på olja inte får långtgående ekonomiska och sociala konsekvenser?

Tas hänsyn till denna dynamik kommer det dröja länge innan vi närmar oss produktionstoppen. Med all sannolikhet tillräckligt länge för att ytterligare substitut till oljan utvecklas till att bli konkurrenskraftiga.

Intressant påstående då den globala produktionstoppen för konventionell olja redan passerats. Även om man tittar på all liquids (se nedan) som numera presenteras ser man att exportmarknaden för olja minskat sedan 2005 även om den totala produktionen ökat de senaste två åren. De stora oljeproducerande diktaturerna väljer ofta, tvärt emot rådande marknadesekonomiska regler, att själva konsumera en stor del av oljan för att skydda sig mot oroligheter bland den växande befolkningen istället för att sälja den dyrt utomlands.

Tillägg: Vad innebär då osäkerheter i oljepris och/eller -tillgång för Sverige? Som bilden nedan visar har Sveriges oljekonsumtion legat mer eller mindre oförändrad sedan mitten av 80-talet. Behovet är alltså avsevärt mindre än det var under oljekrisernas 70-tal. Expansionen av kärnkraft under 70- och 80-talet ledde till minskat behov av olja då uppvärmningen av hus övergick från oljepannor till direktverkande el. Vad är det då som håller konsumtionen uppe idag? Som bilden nedan visar är det transportsektorn, ett område vars oljebehov fördubblats sedan 70-talet.Problemet är att de enkla förändringarna av vårt samhälle nu genomförts. Att ändra uppvärmningsmetod i våra hus är ett barnsligt enkelt problem att lösa i förhållande till att byta energikälla för nästan hela transportsektorn. Med andra ord är Sverige snarare mer känsligt för störningar i oljetillgången idag än vi var för 30-40 år sedan.

Det bör kanske tilläggas att flera länder i samarbete med IEA redan nu vid dagens oljepriser pratar om att frigöra strategiska oljelager i syfte att försöka pressa ner priserna. I och med de små volymer det rör sig om kommer dock dylika åtgärder knappast göra någon större skillnad.

Tillägg: Igår skrev Kjell Aleklett och Mikael Höök ett svar till Noreng i SvD där de påpekar att en kommande oljebrist är ett reellt hot. Artikeln fortsätter att beskriva den omfattande internationella akademiska forskning som ligger till grund för detta påstående samt belysa det faktum att det är utvinningstakten som är av störst betydelse, inte hur mycket olja som finns i marken.

Oljan i marken må finnas, men det är flödet som är avgörande och det enda som bidrar till samhällets energiförsörjning. Storleken på tanken och storleken på kranen är faktiskt två olika saker.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Publicerat i ekonomi, energi, olja, peak oil, transport | 2 kommentarer