Earth Hour 2013

Den 23:e mars är det dags för årets upplaga av Earth Hour. Jordtimmen organiseras av WWF och går ut på att så många som möjligt jorden runt skall släcka ljuset under en timme som en signal till världens beslutsfattare att ta miljöfrågorna på större allvar.

Vad som händer när man släcker ljuset 20:30 i slutet av mars är att det blir väldigt mörkt, något som kan locka glada miljökämpar till att tända några ljus. Då en av miljörörelsens idag största frågor är global uppvärmning blir det intressant att undersöka vad som ger upphov till de högsta utsläppen av koldioxid, en påslagen lampa eller ett tänt ljus? Resonemanget nedan är inspirerat av ett liknande från bloggen Physical Insights även om jag räknar på ett annat sätt och utgår ifrån andra underlag.

Vi börjar med att anta att en släckt lampa ersätts med ett ljus som tillåts brinna i en timme. Det här värmeljuset innehåller exempelvis 15 g paraffin, om man antar att veken och aluminiumformen utgör en försumbar del av massan, samt anges ha en brinntid på fyra timmar. Detta innebär att 3,75 g paraffin förbränns under den aktuella timmen. Förbränning av ett gram paraffin ger upphov till ungefär 3,5 gram koldioxid vilket leder till  ett utsläpp av 13 gram koldioxid.

Den här LED-lampan har en effekt på 8,1 W vilket innebär att den förbrukar 8,1 Wh energi under en timme. Det genomsnittliga utsläppet av koldioxid per kWh producerad el är i Sverige ungefär 20 g och i miljörörelsens favoritland Tyskland över 460 g. Detta innebär att om man istället skulle låta lampan lysa skulle utsläppet bli 3,7 g koldioxid i Tyskland och 0,2 g i Sverige. Att gå från elektrisk belysning till värmeljus ökar alltså utsläppen av koldioxid med en faktor 3,5 – 80 beroende på i vilket land man befinner sig.

Notera att antagandet här är att en lampa ersätts med ett värmeljus. Då en lampa ger betydligt bättre belysning är det en något orättvis jämförelse. LED-lampan ovan ger enligt produktbeskrivningen ett ljusflöde på 400 lumen. Man kan beräkna värmeljusets ljusflöde genom att titta på dess effekt då ett ljus typiskt ger upphov till 0,3 lm/W.

Bränslet i värmeljuset, paraffin, har en värmevärde på 46 MJ/kg eller knappt 13 kWh/kg. 3,75 g paraffin ger således energin 48 Wh under en timme eller effekten 48 W momentant där huvuddelen utgörs av värme. Detta tillsammans med värdet ovan ger att ett värmeljus  har en ljusstyrka på drygt 14 lumen. Med andra ord skulle det krävas 28 värmeljus för att motsvara en elektrisk lampa och med det förbränning av över 100 gram paraffin under en timme.

Vill vi med andra ord helt ersätta en lampa med ljus i Sverige under Jordtimmen får vi räkna med att vårt utsläpp av koldioxid i atmosfären ökar med 2200 gånger jämfört med om vi nöjt sig med det elektriska alternativet.

Elektricitet utmålas ofta av miljörörelsen som något smutsigt och dåligt men vad många glömmer är att det är ett av de bästa och effektivaste sätten att transportera och nyttja energi.

Jag är fullt medveten om att det främsta målet med Earth Hour inte är att minska koldioxidutsläppen direkt via själva aktionen utan istället att skicka en signal om visat engagemang. Men glöm då inte bort att varje tänt ljus i praktiken signalerar det motsatta.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Strålning

I väntan på ett längre inlägg om joniserande strålning med anledning av UNSCEAR:s eventuella men osannolika förkastande av LNT-modellen kommer här en illustrativ sammanställning av mottagen stråldos för olika aktiviteter.

Publicerat i kärnavfall, kärnkraft, risker, säkerhet, strålning | Lämna en kommentar

Nyheter

Uppdrag granskning återvänder till två reportage om bilismen i Sverige. Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser hur tydligt det är att regeringen har varit och fortfarande är på kollisionskurs med verkligheten. Trots att myndigheter som Naturvårdsverket, Energimyndigheten och nuvarande Trafikverket betonar betydelsen av beteendeförändringar för att nå de uppsatta miljömålen satsar alliansregeringen på det rakt motsatta. Business as usual är mantrat.

Tids nog kommer nog oljeproduktionstoppen att leda till de nödvändiga förändringarna vare sig man vill eller inte. Problemet är att då kommer välbehövliga miljarder i skattemedel redan slösats på meningslösa infrastrukturinvesteringar baserade på felaktiga analysunderlag. Eller vad sägs om antagandet om ett bensinpris på 12 kr/l fortfarande år 2040? De här felaktiga underlagen är inget nytt men de kan vara värda att belysa med jämna mellanrum. Avsnittet finns att se på Svt Play en månad framöver.

Tom Blees bok Prescription for the Planet  har släppts gratis på pdf och rekommenderas som intressant läsning. Blees slår ett slag för IFR-konceptet (Integral Fast Reactor) som en lösning på klimat- och energiproblematiken. Ett underhållande citat:

Since there has been so much controversy over the myths and realities, here are some statistics from a study done at Oak Ridge National Laboratory about power plant discharges in 1982:

• A typical power plant annually releases 5.2 tons of uranium (containing 74 pounds of fissile U-235, used in both power plants and bombs) and 12.8 tons of thorium.

[...]

• Worldwide releases totaled 3,640 tons of uranium (containing 51,700 pounds of U-235) and 8,960 tons of thorium.

[...]

Why is this not splashed all over the front pages? Who in their right mind can consider this acceptable? Shouldn’t these numbers alone, published by one of the USA’s most respected national laboratories, spell the immediate demise of the nuclear power industry?

Well, let’s not get out the torches and pitchforks just yet for a trip down to the closest nuclear power plant, because while these figures aren’t in dispute, they are not referring to nuclear power plants at all. These are the radioactive release figures for coal-fired power plants!

Population exposure to radiation from coal-burning power plants is over a hundred times higher than anything conceivably coming out of nuclear power plants. And while a portion of these isotopes is spewed out of the power plant’s smokestacks, the rest are concentrated in the coal ash, which is then summarily dumped.

Det tyska beslutet att i förtid avveckla kärnkraften och ersätta den med i första hand kol och gas ter sig nu om möjligt ännu underligare. Inte nog med att i kolkraft orsakar i storleksordningen 2000 gånger fler dödsfall per producerad kWh än kärnkraft, den är också orsaken till mångdubbelt större utsläpp av radioaktivitet till naturen.

På tal om avvecklingsplaner förs diskussioner om att minska också det japanska kärnkraftsberoendet. Till skillnad från Tyskland verkar dock tongångarna här vara mer realistiska då man inser att kostnaderna för en sådan förändring kommer bli mycket höga. Man betonar också att de japanska förutsättningarna är annorlunda:

[...] Japan’s situation is different from that of Germany, which decided in May 2011 to close all its nuclear-power plants. ”Germany could decide to eliminate nuclear power because its power grid is connected to other European countries and it can import electricity from France when necessary” [...].

Tillägg 2012-09-17: Nu har ett beslut tagits att avveckla all kärnkraft i Japan till 2040. Samtidigt låter man dock pågående nybyggen fortsätta vilket kan vara en fingervisning om att man ändå vill lämna alla möjligheter öppna för framtiden.

Sist men inte minst har energiminister Anna-Karin Hatt gått ut i en debattartikel och deklarerat att Centerpartiet vill satsa mer på energiforskning som ett medel till att snabba på omställningen till ett ekologiskt hållbart energisystem. Jättebra! Det är dock synd att den övriga allianspolitiken går åt rakt motsatt håll. När det gäller politik är det ju trots allt resultaten som räknas och inte vad som skrivs i diverse debattartiklar.

Publicerat i breeder, ekonomi, energi, fossila energikällor, gas, Generation IV, Japan, kärnkraft, olja, peak oil, politik, strålning, torium, Tyskland, uran | Lämna en kommentar

Återvinning

En förutsättning för att skapa ett hållbart samhälle är ett stort fokus på återvinning. De totala avfallsmängderna och ökar varje år, liksom användningen av råmaterial. Det är därför viktigt att avfallet ses som en resurs och behandlas på rätt sätt.

Om man begränsar sig till Sverige och hushållsavfall återvinner vi redan idag nästan allt vårt avfall, bara 0,9 % av de 460 kg vi producerar per person och år hamnar i någon form av deponi. Det bör dock tilläggas att drygt 50 % förbränns vid så kallad energiåtervinning och det är bara knappt hälften som återvinns i egentlig mening. Statistiken till höger visar dock en avsevärd förbättring från tidigare år då en betydligt större mängd avfall hamnade i deponier utan att komma till någon nytta. Det är idag förbjudet att deponera brännbart eller organiskt avfall.

Förutom energiåtervinning, som ger el och fjärrvärme, talar man om materialåtervinning och biologisk återvinning. Materialåtervinning  sker av förpackningar, returpapper, metaller, elavfall, batterier och så vidare, Detta bidrar till att minska miljöpåverkan samt sparar energi- och råvaruresurser. Biologisk återvinning innebär att avfall behandlas genom kompostering eller rötning vilket ger upphov till biogödsel eller biogas samt återför näring till jorden.

Grundtanken bakom återvinning är givetvis sund och en förutättning för ett hållbart samhälle, men den är inte helt utan komplikationer. Att exempelvis pappersåtervinning sparar träd gäller inte i Sverige då  det är efterfrågan på timmer som styr avverkningen. För papper av kemisk massa tillverkad i moderna massabruk var det redan under 1990-talet dessutom tveksamt om återvinning gav någon energibesparing inom industrin.

Glas är en av de avfallsfraktioner där man har en hög insamlingsprocent. Miljöeffekterna av att återanvända glasförpackningar är tydliga. Man spar både energi och råmaterial. Materialet för glastillverkning är dock mycket billigt och resursen av sand och kemikalier mycket stor. Skälet att minska på deponivolym är möjligen viktigare än att spara på råvara. Visserligen går det åt mer transportenergi och värme för diskning men det blir i alla fall en tydlig miljövinst. För materialutnyttjande av glas ser bilden inte lika ljus ut. Det blir längre transport till glasfabriken och glaset måste ju smältas om och gjutas till nya produkter. Ändå ser det ut att bli en energivinst i produktionen på ca 0,6 kWh bränsle och 0,3 kWh elkraft för varje kg glas som materialåtervinns. Vinsten ligger främst i minskat behov av den kalk och soda som behövs vid nytillverkning.

När det kommer till återvinning av metaller är det framförallt järn och aluminium som avses när det handlar om hushållsavfall. Metaller är en av de avfallsformer som har en hög återvinningsfraktion och dessutom material där energibesparingen är mycket hög. Vid återvinning av järn  sparar man ungefär 75 % av energin jämfört med nyframställning och för aluminium är besparingen så hög som 95 %.  Med tanke på de stora malmtillgångar som idag är kända är det framförallt ur ett energiperspektiv man idag återvinner dessa metaller. Däremot finns många andra, mindre vanligt förekommande metaller där återvinning med tiden kommer bli mer kritiskt på grund av sinande råvaruresurser, exempelvis de så kallade sällsynta jordartsmetallerna.

Då det går åt ungefär 2 kg oljeråvara till att skapa ett kg plast är det tydligt att stora besparingar finns att göra genom återvinning. Detta visar sig dock vara problematiskt då plast inte är ett material utan ett mycket stort antal olika varianter. Olika fyllnadsmaterial, infärgningar och tillsatser leder till att olika plaster har vitt skilda egenskaper och därmed inte på ett enkelt sätt kan återvinnas tillsammans. Idag kan exempelvis bara 50-60 % av de hårda förpackningar som samlas in under producentansvaret återvinnas, resten förbränns.

Att dela upp alla plastföremål med avseende på typ av basmaterial, fyllmedel och färg blir ett enormt sorteringsarbete. Det är helt enkelt diskutabelt om värdet av material- och energibesparingen samt den minskade miljöbelastningen står i proportion till den synliga kostnaden och till konsumentarbetet för materialåtervinningen. Är däremot energibesparing huvudargument visar det sig att plast teoretiskt är det viktigaste materialet att återvinna, till och med viktigare än aluminium. Anledningen är att plast utgör en stor del av bruttoavfallet vilket leder till att produkten av vikt och energivinst per kg blir störst för plast.

När det gäller just plast är en möjlig lösning att, liksom inom industrin, till större del standardisera de nyttjade plasterna till ett fåtal vilket skulle underlätta sortering och därmed återvinning. Att ha återvinning i åtanke då man utvecklar en ny produkt blir givetvis mer eller mindre en förutsättning för ett lyckat resultat. Att ta fram produkter som lämpar sig väl för reparationer, uppgraderingar eller andra typer av återanvändning till skillnad från dagens slit-och-släng-produkter är också ett steg i rätt riktning. Ett tydligare fokus på kvalitet och en längre livslängd lönar sig antagligen i slutänden, både med avseende på energi och materialförbrukning.

Ett annat mer generellt förslag som gäller de flesta material är att förflytta ansvaret för återvinningen tillbaka till kommunerna. Detta skulle leda till en mer fastighetsnära insamling vilket sannolikt underlättar för hushållen då man bland annat skulle slippa resor till och från återvinningsstationerna. Man tror också att en och samma insamlare skulle leda till en förenkling av sorteringen för hushållen. Alla håller dock inte med om detta.

Avslutningsvis, och med risk för att verka enkelspårig, finns det ytterligare ett område där återvinning bör prioriteras: kärnkraften. Istället för att konstruera ett slutförvar som skall hålla i hundratusen år (vilket i och för sig är överdrivet men det får bli ett senare inlägg) bör det använda kärnbränslet återanvändas så den återstående energin också kan komma till nytta. I dagens lättvattenreaktorer utnyttjas nämligen inte mer än ett par procent av den tillgängliga energin i uranet. Inte bara leder återanvändning till ett bättre nyttjande av naturresurserna utan också till ett avfall som är betydligt mindre aktivt och endast kräver en kortare tid i slutförvaret. Det är till och med tveksamt om det nuvarande förslaget att för all framtid begrava högvärdig energiråvara är förenligt med de svenska miljömålen för ett hållbart samhälle.

Tillägg 2012-08-14: Svd har i ett antal artiklar under sommaren behandlat el- och värmeproduktionen i Sverige och hur denna är relaterad till sophanteringen här och i Europa. Man kan tycka att energiåtervinning av 50 % av vårt avfall låter mycket, men det visar sig vara en förutsättning för att våra fjärrvärmenät skall fungera.

Tittar man på Energimyndighetens flitigt citerade prognos som sträcker sig fram till 2030 ser man att avfall beräknas utgöra en betydande del av bränslebehovet. Över 30 % av fjärrvärmen förutspås komma från förbränning av avfall, vilket motsvarar 20 TWh. Det totala energitillskottet från avfall beräknas bli 23 TWh vilket kan jämföras med prognosticerade 11 TWh från vindkraft (vindkraften levererade ca 6 TWh 2011). 

Redan idag importerar vi över 700000 ton sopor från våra grannländer för att ha bränsle till våra kraftvärmeverk vilket i sin tur leder till att hundratusentals ton giftig slagg och aska måste deponeras någonstans. Frågan är hur hållbart detta är och hur lämpligt det är att öka importen till de 1,6 miljoner ton som beräknas behövas framöver för att energikalkylen skall gå ihop? Är fjärrvärmesystem som är beroende av utländskt avfall rätt väg att gå och vad ersätter denna import i händelse av förändrade spelregler eller en långvarig lågkonjuktur med minskad tillgång på utländska sopor?

Publicerat i återvinning, ekonomi, energi, hållbar utveckling, kostnader, olja, politik, Sverige, uran | Lämna en kommentar

Ansökan om ny kärnkraft

Strålsäkerhetsmyndigheten meddelar idag att Vattenfall inkommit med en ansökan om att få ersätta en till två av de befintliga reaktorerna med nya. Man är dock noga från Vattenfalls sida med att poängtera att detta är ett led i att analysera förutsättningarna inför en eventuell investering i  nya reaktorer och Strålsäkerhetsmyndigheten skriver:

Att uppföra och ta en ny reaktor i drift är en lång process med prövning i flera steg. Det krävs tillstånd av regeringen och mark- och miljödomstolen. Hela processen kommer att ta 10-15 år, från att vi fått in ansökan till dess att en eventuell reaktor kan tas i drift.

Med tanke på de långa ledtiderna när det kommer till kärnkraft är det därför hög tid att detta arbete påbörjas. Det är glädjande att åtminstone en av de stora operatörerna undersöker förutsättningarna för nya reaktorer oavsett utgången.

Ansökan finns att läsa på Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida och kan sammanfattas med följande citat:

Utformningen av gällande regelverk gör att det endast är genom att ansöka om tillstånd för en ersättningsreaktor Vattenfall kan få vissa av de besked som krävs för ett komplett beslutsunderlag. Därför lämnas följande yrkande

Yrkande om tillstånd att uppföra, inneha och driva en kärnteknisk anläggning bestående av en eller flera kärnkraftsreaktorer med tillhörande kringanläggningar.

Med andra ord är ansökan en förutsättning för att få en komplett kravbild för nya reaktorer. När dessa föreskrifter sedan finns på plats kan Vattenfall komplettera sin ansökan varpå myndigheten kan inleda sitt egentliga granskningsarbete.

Publicerat i kärnkraft, politik, Sverige | Lämna en kommentar

Indisk blackout

Flera källor rapporterar idag om ett enormt strömavbrott som drabbat norra Indien. Över 350 miljoner människor berörs i vad som beskrivs som det mest omfattande strömavbrott som drabbat landet på ett årtionde. Nio delstater har drabbats varav Delhi är en och man tror att orsaken var effektbrist på det högt belastade elnätet. Att detta får stora följder för befolkningen är självklart då inte bara transporter via järnväg och tunnelbana slås ut utan i många fall också tillgång till vatten, kylning av mat samt luftkonditionering.

Situationen i Indien är extremt pressad och landet har ett stort underskott på energi. Detta gäller framförallt olja till transportsektorn men även kol till utbyggnad av elproduktionen. Trots att landet idag är världens femte största elproducent saknar ungefär en tredjedel av invånarna helt tillgång till elektricitet. I takt med befolkningsökningen och den snabba ekonomiska expansion landet upplever blir också situationen allt mer svårhanterlig.

För att avhjälpa detta har Indien ambitiösa expansionsplaner för såväl sol- och vind- som kärnkraft. Det kanske mest intressanta med de indiska energiplanerna är den kraftfulla satsningen på kärnkraft. Man har idag sju reaktorer under uppbyggnad, 18 planerade och ytterligare ett fyrtiotal föreslagna. Det är dock inte antalet reaktorer som imponerar utan det trestegsprogram man arbetar med. Det hägrande målet är att utnyttja landets enorma toriumreserver som bränsle.

Med tanke på den stora andel av befolkningen som inte har tillgång till elektricitet och därmed i princip saknar alla moderna bekvämligheter är Indien ett exempel på ett land där energikonsumtionen måste tillåtas öka avsevärt. Som jag skrivit tidigare ligger inte utmaningen i att förhindra detta utan att se till att det sker på ett hållbart sett.

Tillägg 2012-07-31: Strömavbrottet i Indien har förvärrats och nu bedöms över 700 miljoner invånare sakna tillgång till elektricitet i de berörda områdena. Detta motsvarar mer än halva landet och drabbar nu alltså betydligt fler än det totala antalet invånare i hela EU. För att undvika liknande katastrofer i framtiden krävs betydligt större investeringar i energiproduktion och infrastruktur än vad som skett hittills. Kina, som är i en liknande situation, har exempelvis adderat ungefär sex gånger mer effekt än Indien till sitt elnät årligen. 

Publicerat i energi, fossila energikällor, kärnkraft, kolkraft, Okategoriserade, olja, torium | Lämna en kommentar

Fossiloberoende fordonsflotta 2030?

Regeringen har gett forskarna Thomas B Johansson och Per Kågesson i uppdrag att undersöka vad som krävs för att klara regeringens mål om ”en fossiloberoende fordonsflotta 2030″. I det bredare perspektivet ser man transportsektorns oberoende av fossila bränslen som ett steg mot ett klimatneutralt Sverige 2050.

Jag har tidigare skrivit att de fossila energikällorna, läs olja, inte under några omständigheter kommer kunna fasas ut ur transportsektorn till 2030. Detta beror dock på hur man definierar målet. I och med att många bensindrivna bilar redan idag kan hantera etanol som bränsle och dieleldrivna fordon fungerar bra med biodiesel skulle man kunna säga att vi helt eller delvis uppfyller målet. Men en fossiloberoende fordonsflotta innebär inte en fossiloberoende transportsektor. För att förverkliga detta krävs också att de ersättande bränslena finns tillgängliga i erforderliga mängder vilket inte på långa vägar är fallet.

Vidare, i och med att exportmarknaden för olja med stor sannolikhet kommer vara betydligt mindre år 2030 än den är idag kommer mängden olja i vår transportsektor om 20 år också vara det. Detta är dock inte samma sak som en fossiloberoende transportsektor då det dessutom kommer föra med sig kraftigt minskade transporter. Jag utgår ifrån att man med målet avser en sektor som kan utföra samma eller mer arbete än idag, inte en som har krympt på grund av kraftigt ökade kostnader och/eller ren brist på drivmedel. Det är nämligen inte säkert att det i en bristsituation kommer vara den som är beredd att betala mest för oljan som får den då diplomatiska, strategiska och försvarspolitiska avtal kan komma att väga tyngre.

Sist men inte minst får man inte glömma bort de fossila bränslen som själva konstruktionen av fordonen och infrastrukturen är beroende av. Det rör sig nämligen om en högst betydande mängd.

Tyvärr verkar dock inte regeringen själv vara på det klara med vad man egentligen menar med begreppet. Föga förvånande kanske då en stor del av retoriken hos dagens politiker inte är annat än plattityder och buzzwords.

Då arbetet med den långsiktiga prioriteringen om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 sker koordinerat med och som ett led i arbetet med visionen för 2050, ska en viktig del av utredarens arbete vara att analysera olika alternativ för hur begreppet fossiloberoende fordonsflotta kan ges en innebörd som stöder regeringens arbete med att nå visionen för 2050.

Givet att definitionen på målet/begreppet man vill undersöka förutsättningarna för är ”en fossiloberoende transportsektor 2030 med samma eller högre kapacitet som idag” vill jag mena att detta inte kommer förverkligas. Därmed inte sagt att det är omöjligt, men baserat på den utveckling man ser idag och kan förvänta sig under de närmaste åren är det inte på långa vägar tillräckligt.

En betydande anledning till att eventuella incitament som införs i strävan efter målet inte kommer vara kraftfulla nog är att huvudsyftet med omställningen är att minska koldioxidutsläppen på ett kostnadseffektivt sätt, inte förbereda transportsektorn på bristande tillgång till olja. Hade det senare istället varit ledtjärna i arbetet kanske en högre kostnad för samhället varit acceptabel och med det en större sannolikhet för framgång. Tyvärr är dock oljeproduktionstoppen inte ett verkligt problem i de flesta nyliberalers ögon.

Publicerat i biobränsle, elbil, elfordon, etanol, förnyelsebar, fossila energikällor, metanol, olja, peak oil, politik, Sverige | 1 kommentar

Hållbar tillväxt eller en ny måttstock?

I spåren av Rio+20 mötet där huvudtemat var hållbar utveckling har ett antal artiklar och debattinlägg som behandlar ämnet florerat (The GuardianDN, DN, DN, DNSvD och SvD). Det ena, undertecknat Fredrik Reinfeldt, Gunilla Carlsson (biståndsminister) och Lena Ek (miljöminister) menar att våra ohållbara produktions- och konsumtionsmönster utarmar jordens resurser i en omfattning som inte är långsiktigt hållbar.

Trots att skribenterna har en ideologisk bakgrund som marknadsekonomer och frihandelsälskare erkänner de dock betydelsen av korrekt prissättning av jordens resurser i form av miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel. Tyvärr begränsar man sig som vanligt till tillväxt mätt i BNP som det högsta önskvärda och det är tydligt att ”hållbar utveckling” för politikerna i Alliansen är synonymt med ”hållbar ekonomisk tillväxt”. Det är lätt att, som Miljöpartiets Bodil Ceballos gör, ifrågasätta Alliansens utspel som populistiskt och ihåligt då det enbart sker i samband med toppmötet och då regeringens politik inte rimmar väl med målsättningen för Rio+20.

När EU inför Rio+20 förespråkar grön ekonomi förespråkar Carlsson istället fria marknadskrafter som det enda sättet att råda bot på fattigdom och miljöproblem.

Tittar man dock på resultaten från Rio+20 ser man att det är just fortsatt ekonomisk tillväxt man fokuserar på och ser som lösningen. Notera att det dessutom är just ihållande tillväxt och inte ens hållbar tillväxt man talar om.

We also reaffirm the need to achieve sustainable development by promoting sustained, inclusive and equitable economic growth [...].

Grön ekonomi och grön tillväxt med andra ord. Som jag nämnt tidigare är hållbar tillväxt en motsägelse i sig självt. På en planet med ändliga resurser är evig tillväxt per definition omöjlig och en därmed en meningslös agenda att driva. En strävan efter en ökande levnadsstandard i kombination med en ständigt växande befolkning är den till synes omöjliga ekvation som vi brottas med här. Men hurivida den är möjlig eller inte har att göra med om vi envisas med att likställa levnadsstandard med ekonomisk tillväxt.

Det högst tveksamt om ren ekonomisk tillväxt överhuvudtaget är ett relevant mått på ett samhälles tillstånd. Utveckling och välstånd bör istället definieras med mer omfattande index och värdetal, mått där inte resurser som spenderas på saker som krigsmateriel och miljöförstörande verksamhet resulterar i en positiv siffra på sista raden och där exempelvis humanitärt arbete och bistånd inte bara ses som utgifter. Miljöpartiets ekonomiskpolitiske talesperson Per Bolund berör just detta.

Ett bredare fokus, från BNP till välfärd och hållbarhet, ger större möjligheter att förändra samhället i önskvärd riktning. Med mått som till exempel bygger på människors känsla av livskvalitet, hälsa, utbildning, politisk frihet, miljökvalitet, ekonomisk och social trygghet, sammanhållning och jämlikhet blir det lättare att utvärdera om politiken för oss rätt.

Det här är steg i rätt riktning även om sådana mått är oerhört svåra att förverkliga, fast olika förslag finns förstås. Hur jämför man människors känsla för något, inte bara över tid, utan också mellan åldersgrupper, kön och kulturer? Olika individers referensramar är oerhört varierande och det någon exempelvis uppfattar som tryggt kanske en annan menar är osäkert. BNP må vara ett dåligt mått men det är åtminstone väldefinierat och accepterat vilket är en stor fördel. En övergång till ett alternativt synsätt kommer inte att ske smärtfritt eller ens frivilligt då de som tjänar mest på att behålla status quo sitter på de styrande positionerna, eller för att citera forskaren och författaren Tim Jackson.

”We are told continually there is no alternative. [...] We are saying another world is possible. We have stood up and said continuing growth in the Western world is unjust, inappropriate and potentially destabilising. Having said that, we understand why governments do it, so there is an onus on us to show there are other stories and to identify the institutional innovations you might need in order to arrive at this other place.”

Sammanfattningsvis, vill vi få till stånd en förändring är det vi själva som får se till att det sker då de styrande skikten, inte bara i västvärlden utan globalt, har mycket att förlora på en dylik omställning. Åtminstone i deras egna ögon.

Publicerat i BNP, hållbar utveckling, tillväxt, välfärd | Lämna en kommentar

Utbyggnad av elproduktion i Tyskland

Reuters rapporterade för en knapp månad sedan att man i Tyskland planerar att utöka elproduktionen med drygt 40 GW till 2020 för att ersätta den befintliga kärnkraftsflottan. Många, framförallt kärnkraftsmotståndare, hyllar tyskarna för beslutet att i förtid avveckla deras reaktorer då man tror och hävdar att dessa kommer ersättas med förnyelsebar energi. Det jag hävdat hela tiden, att dessa istället kommer ersättas med kol och gas, visar sig nu vara närmare sanningen.

Om man tar en titt på siffrorna från Reuters visar det sig att av den totala planerade byggnationen är så mycket som 70 % baserad på kol och gas, 17 % är förnyelsebar och resterande mängd är energilagring i någon form. 17 % kanske låter mycket men här får man komma ihåg att 17 % installerad effekt inte innebär 17 % producerad energi. Då energilagringen inte kommer stå för någon nettoproduktion alls och med antagandet att kapacitetsfaktorn är 0,85 för kol, 0,5 för gas och 0,35 för vind visar det sig att de fossila energikällorna kommer ersätta nästan 90% av bortfallet då kärnkraften skrotas. Är detta värt att hylla kan man fråga sig?

Tillägg 2012-07-19: Den tyska miljöministern Peter Altmeier har i en intervju uttryckt tvivel inför den tyska energiomställningen i vad som verkar vara det första negativa uttalandet från regeringshåll. Altmeier menar att de ambitiösa tyska planerna att avveckla kärnkraften och samtidigt kraftigt minska koldioxidutsläppen kanske är orealistiska. Vidare menar han att ytterligare höjningar av energikostnaderna för den tyska befolkningen kan leda till sociala problem.

Tillägg 2012-08-09: BBC skriver idag att i och med nedstängningen av de tyska kärnreaktorerna kan kolets andel av den totala elproduktionen i landet komma att stiga från dagens ca 42 % till 50 %. Grannlandet Polen, som är en stor kolkraftsproducent, välkomnar detta; eller för att citera den polska primiärministern Donald Tusk:

From Poland’s point of view, this is a good thing not a bad one. It means coal-based power will be back on the agenda.

Då brytning av tyskt kol har minskat avsevärt återstår frågan var den framtida tyska energin ska komma ifrån. Blir det polskt, kinesiskt och sydafrikanskt kol, rysk gas eller fransk kärnkraft?

The road to the sunny, clean future is not as smooth as it seemed.

Tillägg 2012-08-17: Der Spiegel skrev igår om hur tyska företag tvingas installera egen reservkapacitet då fluktuationer i strömförsörjningen skadar deras utrustning och produktion. Instabiliteten på elnätet kommer av den stora  mängd sol- och vindkraft som uppförts i Tyskland och dess intermittens. Ett flertal företag meddelar nu att de på grund av höga kostnader, dels elpriset i sig och dels för installation av egen reservkraft, kanske inte kommer kunna behålla verksamheten i landet.

Publicerat i energi, gas, kärnkraft, kolkraft, solenergi, Tyskland, vindkraft | Lämna en kommentar

Edward Burtynsky

När man skriver så pass mycket om olja och vårt samhälles beroende av fossila bränslen som jag gör verkar det dumt att inte uppmärksamma Edward Burtynsky. Burtynsky har spenderat de senaste 15 åren med att fotografera olja, från fälten där den utvinns, via fordonen den driver till resterna den lämnar efter sig.

Burtynsky är en av Kanadas mest kända fotografer. Hans återgivningar av industriella landskap finns i samlingarna hos mer än femtio större muséer i världen, däribland National Gallery of Canada, Victoria and Albert Museum i London, Reina Sofia i Madrid, Museum of Modern Art och Guggenheim i New York. Burtynsky/OIL visades även på Fotografiska Muséet i Stockholm mellan april och juni förra året.

In 1997 I had what I refer to as my oil epiphany. It occurred to me that the vast, human-altered landscapes that I pursued and photographed for over twenty years were only made possible by the discovery of oil…

Belridge, California, USA, 2003

 

Fort McMurray, Alberta, Canada, 2007

 

Los Angeles, California, USA, 2003

 

Houston, Texas, USA, 2004

 

Baku, Azerbaijan, 2006

 

Chittagong, Bangladesh, 2000

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Publicerat i olja, peak oil | Lämna en kommentar