Lägg ner satsningen på biobränslen

Den före detta energipolitikern och riksdagsmannen för Centerpartiet, Pär Granstedt, uppmanar idag i en debattartikel i SvD att man bör lägga ner satsningen på elbilar. Granstedt menar att en elektrifiering av transportsektorn sannolikt är en teknologisk och energipolitisk återvändsgränd. Jag håller med om att det finns stora svårigheter med en elektrifiering av transportsektorn, men tyvärr är det inga av Granstedts argument för detta som är korrekta. Inte heller hans alternativ är särskilt realistiska.

Elektricitet är inte en energikälla utan en energibärare. Dess miljöeffekter beror på hur den produceras. I princip finns det två sätt. Den ena är att ta vara på naturlig rörelseenergi som vattenkraft och vindkraft. Elproduktion är det mest effektiva sättet vi känner för att ta vara på sådan energi. Det andra huvudalternativet är att producera el från bränsle. Gemensam för de olika tekniker som finns för detta är en låg verkningsgrad, oftast omkring 30 procent, medan resten av primärenergin avgår i värme, som ofta inte tas till vara. […] Batterilösningar innebär ytterligare omvandlingar som leder till ytterligare försämrad verkningsgrad. Allt detta gör att det är svårt att se elbilar som ett alternativ i en strävan att effektivisera energianvändningen.

Det är naturligtvis helt korrekt att förlusterna vid omvandling från värme till elektricitet är stora, även om moderna kraftverk har en effektivitet som ligger en bra bit över 30%, snarare i intervallet 35-50%. Kraftvärmeverk kan dock nå betydligt högre nivåer om spillvärmen också tas till vara. Vissa förluster i ett elfordon finns också även om dessa är betydligt lägre. Moderna elbilar har en effektivitet över 80%. Det Granstedt verkar glömma är att förlusterna i ett fordon med förbränningsmotor är enorma då kanske bara 10 (bensin) till 20 (diesel)% av energin i bränslet gör någon nytta vid hjulen. Redan här är alltså effektiviteten i ett elfordon överlägset den i ett fordon med förbränningsmotor.

Sedan gör Granstedt en kort utläggning om att massivt bruk av solenergi på något sätt skulle förändra detta vilket naturligtvis inte är fallet. Solenergi är ett av de dyrare energislagen som existerar idag och knappast miljövänligare än exempelvis vatten, vind eller kärnkraft sett ur ett livscykelperspektiv.

En ökad elanvändning måste i dag tillgodoses genom en ökad produktion i koleldade kondenskraftverk. Därav konstaterandet att de faktiska utsläppen av klimatgaser från elbilar är cirka tre gånger större än från motsvarande dieselbilar. I ett kort perspektiv är alltså en satsning på elbilar direkt miljöskadligt.

Detta är ett felaktigt påstående. Litteraturen visar att även om energin till laddningen av elektriska fordon kommer från ett elnät med en majoritet kolkraft i mixen, som exempelvis är fallen i Europa och USA, hamnar utsläppen på en lägre nivå än om olja förbränns direkt i fordonet. Den här rapporten från det amerikanska energidepartementet visar att en övergång från bensindrivna bilar till rena elbilar skulle ge en direkt sänkning av koldioxidutsläppen med drygt 25% om USA:s genomsnittliga energimix brukas vid laddning och ge ett oförändrat koldioxidutsläpp om en kolintensiv mix används. Var Granstedt får siffran ”tre gånger större” kan man fråga sig då den är mycket långt ifrån verkligheten. Är sedan elektriciteten producerad av en mix med större delen vind-, vatten- eller kärnkraft, som exempelvis är fallet i Norden, blir naturligtvis utsläppen av klimatgaser försumbara.

Granstedts kommentarer om kärnkraft lämnar jag oemotsagda och hänvisar istället till tidigare inlägg på den här bloggen där jag hoppas att mina åsikter framgår.

Slutsatsen är att en ansvarsmedveten energipolitik kommer att kräva både en kraftfull utbyggnad av förnybar energiproduktion och en effektivare energianvändning. Elförsörjningen blir en trång sektor. Då finns det ingen plats för elbilar, i varje fall med nu förutsebar teknik. I stället borde regeringen satsa mer kraftfullt på förnybara drivmedel, kanske i första hand cellulosabaserade.

Ja, självklart kommer elförsörjningen bli en trång sektor. Ett kanske ännu större problem är att energiförsörjningen som helhet kommer att bli en trång sektor. Det Granstedt borde ha i tankarna är att ett elektrifierat transportsystem är betydligt effektivare än ett icke-elektrifierat vilket gör migreringen från fossila bränslen, framförallt olja, betydligt lättare. Förnyelsebara drivmedel har, som jag pekat på tidigare, notoriskt låg EROEI vilket redan vid första anblicken borde utesluta dem som långsiktiga och hållbara ersättare till oljan. Det säger sig självt att en energikälla som kräver nästan lika mycket, och i vissa fall mer, energi att utvinna i förhållande till vad som kan tas till vara ur den inte går att bygga en hållbar framtid på. Vissa undantag finns, som exempelvis biodiesel i flygsammanhang då flygsektorn är omöjlig att elektrifiera. Kan det vara så att Granstedts tidigare engagemang i jordbrukssektorn färgat hans åsikter i frågan och får honom att försöka sälja in en lösning till politikerna som enbart gynnar bönder och skogsägare? Flytande förnyelsebara drivmedel kommer aldrig att kunna fasa ut oljan.

Det finns dock problem med en storskalig elektrifiering av transportsektorn. Dessa stavas tid, pengar och resurser. Det kommer att ta tid att byta ut någon betydande del av fordonsparken och det kan vara tid som vi inte har. Vidare är elektriska fordon fortfarande betydligt dyrare än deras förbränningsmotorbaserade motsvarigheter och lider av sämre prestanda. Är det realistiskt att anta att någon större mängd privatpersoner kommer välja att betala ett högre pris för en till synes sämre produkt? Sist men inte minst kräver produktion av exempelvis moderna batterier och elmotorer resurser som inte är lika kritiska i vanlig biltillverkning. Ett exempel på detta är de så kallade jordartsmetallerna som har rusat i pris den senaste tiden. Det råder ingen egentlig brist på dessa i jordskorpan men de är energi- och tidsmässigt besvärliga att utvinna.

Granstedt har dock en poäng i sin artikel då han säger:

Eftersom el är en energibärare som är beroende av ett ständigt flöde av elektronen, lämpar det sig bäst för anläggningar som kan var permanent anslutna till ett elnät.

Det är nog inte helt fel gissat att en betydande del av våra framtida transporter kommer vara spårbundna.