Om man frågar någon man möter på på stan vad ITER är för något får man sannolikt ”jag vet inte” till svar i nio fall av tio. Kanske fler. Det är olyckligt att så få känner till vad som kan visa sig vara det största vetenskapliga framsteget i människans historia.
”Given the nature and magnitude of the challenge, national action alone is insufficient. No nation can address this challenge on its own. No region can insulate itself from these climate changes.”
Ban Ki-Moon, FN’s generalsekreterare vid High-Level Event on Climate Change, 24 September, 2007.
För tjugofem år sedan kom en grupp länder överens om ett project för att utveckla en ny, miljövänlig och hållbar energikälla. 
Vid toppkonferensen i Genéve 1985 föreslogs, efter diskussioner mellan Mitterand, Thatcher, Gorbatjov och Reagan, ett internationellt projekt för att utveckla civil fusion. ITER-projektet hade fötts.
ITER – International Thermonuclear Experimental Reactor – eller ”vägen” på latin, är ett av de största internationella vetenskapliga projekten i historien. Sju intressenter är deltagande, ursprungligen EU (via Euratom), Ryssland, USA och Japan. Kina och Sydkorea anslöt sig 2003 och Indien 2005. Platsen för ITER beslutades 2005 och valet föll på Cadarache, nära Aix-en-Provence, i södra Frankrike.
Målet med ITER är att visa att produktion av energi i stor skala med hjälp av fusion är möjligt. Reaktorn i Cadarache konstrueras med målet att producera 500 MW och med förmåga att leverera mer än 10 gånger mer energi än vad som krävs för att få igång fusionsprocessen. Detta kan jämföras med den idag största fusionsreaktorn JET (Joint European Torous) som kan leverera ungefär 70% av den energi som stoppas in.
Fusion är en typ av kärnkraft, precis som fission, med skillnaden att energi alstras genom sammanslagning av lättare atomkärnor till tyngre istället för det motsatta. ITER konstrueras med målet att uppnå D-T-fusion, dvs sammanslagning av väteisotoperna deuterium och tritium. För att nå de mycket höga energinivåer som krävs för att uppnå fusion måste vätet värmas till flera miljoner grader celsius vilket försätter bränslet i ett plasmatillstånd. Plasma är ett fjärde tillstånd, vid sidan av fast, flytande och gas, där atomer uppträder joniserade, det vill säga kärnan är separerad från elektronerna. För att hålla det mångmiljongradiga plasmat separerat från reaktorns väggar används magnetfält som kan kontrollera de laddade partiklarna.
De första fusionsexperimenten företogs på 30-talet och under de kommande årtiondena växte ”fusionsmaskiner” fram i de flesta industrialiserade länder. Ett genombrott skedde 1968 i Sovjetunionen då forskare lyckades uppnå flera av de nyckelkriterier som krävs för fusion i en speciell typ av reaktor, en tokamak. 
Tokamakdesignen är ”munkformad” på grund av formen av det magnetfält som används för att hålla plasmat på plats. ITER, såsom dess föregångare JET, är också av tokamakdesign.
Många kritiska röster har höjts om ITER-projektet. De höga kostnaderna har fått sig en släng av sleven, så har också det faktum att det inte finns några garantier för att ITER kommer visa att fusion är kommersiellt möjlig som energikälla. Den ursprungliga budgeten för konstruktion och drift av ITER låg på 5 miljarder euro men har nyligen skrivits upp och bedöms av många hamna närmare 15 miljarder.
Vid första anblicken verkar 15 miljarder euro vara ofantligt mycket pengar, och det är det. Som jämförelse kan man dock ställa upp att Deutsche Bank idag meddelade att man avser göra en nyemission på 9,8 miljarder euro. Rymdstationen ISS beräknas totalt kosta närmare 100 miljarder euro under sina 30 år i drift. Slutligen har USA’s krig i Irak och Afghanistan kostat 1080 miljarder dollar, ungefär 839 miljarder euro sedan 2001. Även om kostnaderna för ITER skulle fördubblas (till 30 miljarder euro) kan alltså nästan 28 lika omfattande projekt rymmas inom USA’s krigsbudget.
Jan Van de Putte från Greenpeace säger:
”With 10 billion, we could build 10,000MW offshore windfarms,delivering electricity for 7.5 million European households”
Ja, så är det nog. Men de resterande 192,5 miljoner hushållen då? Även om ITER visar sig vara fruktlöst, är det inte värt ett försök? Är inte möjligheten att vi inom 50-100 år har en miljövänlig energikälla med enorm energidensitet och som vi har i det närmaste obegränsat med bränsle till i våra världshav värt att satsa på?
