Jag har alltid imponerats Greenpeace för att de engagerat sig kraftfullt i frågor där omvärlden inte gjort tillräckligt eller kanske inte insett allvaret. När det kommer till kärnkraftsfrågan är jag dock inte lika imponerad. Jag har ständigt mötts av samma argument som, när man sätter siffror på dem, inte är så övertygande trots allt. Nyligen hittade jag ett dokument från 2005 författat på uppdrag av Greenpeace, Nuclear Reactor Hazards – Ongoing Dangers of Operating Nuclear Technology in the 21st Century, som behandlar allt från riskerna med olika reaktorkonstruktioner och framtida reaktorkoncept till hanteringen av kärnbränsle och terrorhot. 
En väldigt intressant läsning som jag kan rekommendera. Huruvida det som står i rapporten till 100% överensstämmer med verkligheten kan jag inte uttala mig om då jag inte är reaktorkonstruktör själv, och jag tänker heller inte gå in på allt. Det är dock ett par punkter jag vill behandla.
Jag arbetar själv med systemsäkerhet och riskhantering i komplicerade tekniska system och vill därför kommentera några av de säkerhetssynpunkter huvudförfattaren Dr Helmut Hirsch och medförfattarna O. Becker och M. Schneider tar upp. Som en parentes vill jag också påpeka att det är svårt att hitta någon information om författarna. Rapporten innehåller korta biografier men utöver dessa verkar deras namn uteslutande figurera i kärnkraftskritiska rapporter och artiklar, flera av vilka Greenpeace ligger bakom.
Ett återkommande tema i rapporten, förutom att 75% av alla påståenden inte hänvisar till någon referens, är olika fel och brister som upptäckts i respektive reaktorkonstruktion, exempelvis materialutmattning, sprickbildning, ventilfel etc. Jag tolkar författarna som att man med detta vill visa att reaktorerna är felkonstruerade och utgör en betydande säkerhetsrisk. Själv ser jag det som ett tecken på fungerande säkerhetsprocesser och en god säkerhetskultur. Hade en kärnkraftsoperatör däremot hävdad ”vi har kört den här reaktorn i 40 år och ingenting har någonsin gått sönder eller krånglat”, DÅ skulle jag bli orolig. Antingen skulle det innebära att man slarvar vid inspektionerna eller så döljer man att man faktiskt hittat fel.
Jag är ingen expert på regelverket som styr kärnkraftsoperatörerna men jag kan dra en parallell till flygindustrin. Att flyga anses generellt vara ett säkert sätt att färdas. Sannolikheten att råka ut för en olycka när man åker bil är exempelvis 62 gånger högre per passagerarkilometer än om man väljer att flyga. För en motorcyklist är det 2178 gånger högre sannolikhet, rent statistiskt det vill säga. Innebär detta att man aldrig hittar fel på flygplan? Att komponenter aldrig slits ut och måste bytas? Naturligtvis inte! En av anledningen till att flyget är så pass säkert är att grundläggande rutinmässiga kontroller genomförs för att upptäcka eventuella skador och förslitningar innan de leder till ett haveri.
Det är omöjligt att konstruera ett tekniskt system som är 100% riskfritt. 
Till och med något så okomplicerat som ett järnspett kan leda till dödsfall om det handhas på fel sätt. Det man dock kan göra är att konstruera det tekniska systemet så säkert som möjligt och ta fram processer och rutiner med vilka man kan förebygga de fall där systemet mot förmodan fallerar. Om oljepumpen i en flygmotor är kritisk för dess funktion behöver man inte konstruera en oljepump som med 100% säkerhet håller under hela motorns livslängd. Det räcker med tillräckligt täta kontroller för att upptäcka tecknen på att pumpen håller på att gå sönder. Jag tolkar därför heller inte rapporter om att fel upptäcks i våra kärnkraftverk som något odelat negativt. Tvärt om visar de att det förebyggande arbetet fungerar som det är tänkt.
Avslutningsvis en liten reflektion. Det måste finnas åtskilliga tusental kärnfysiker och reaktoringenjörer runt om i världen. Jag har svårt att tro att just de tre författarna till den här rapporten har kunskaper och förmågor som gör att de insett säkerhetskritiska detaljer som alla andra har missat. Antagligen är det så att det som i rapporten utmålas som allvarliga säkerhetsbrister i själva verket är egenheter hos de olika reaktorkonstruktionerna som är välkända för operatörerna och för vilka hänsyn tas.
