Jag läste nyligen en bloggpost av Copyriot, som för övrigt är en blogg jag gillar och följt till och från under en tid, där synsättet på energiförsörjning behandlas. Han menar att diskussionen om kärnkraften övergått från att vara en politisk diskussion till en rent teknisk. Jag kan hålla med om det, men samtidigt är det svårt att undvika. Jag vågar påstå att frågan om mänsklighetens framtida energiförsörjning är en av de viktigaste, för att inte säga den viktigaste, politiska stötestenen idag och under översiktlig framtid. Samtidigt finns det en anledning till att forskare och ingenjörer designar och konstruerar kraftverk och till viss del också ger sig in i energidebatten. Det finns ytterst få, om några, politiker som besitter kunskaperna att uttrycka sig i frågan.
Copyriot, och även bloggen Approximation som citeras, menar på faran av en centraliserad energiproduktion, med ett fåtal stora kraftverk i motsats till en mer decentraliserad variant med ”närproducerad” energi. Dels i maktsyfte, att energibolagen sitter på ett energimonopol, men också ur säkerhetssynpunkt. Man menar att illasinnade grupperingar med enkla medel skulle kunna slå ut en stor del av vår energiproduktion och därmed hota energiförsörjningen till stora områden. Med anledning av detta varnar man för det auktoritära kontroll- och övervakningssamhälle som krävs för att kärnkraften över huvudtaget skall kunna existera.
Men hur ligger det egentligen till? Hur skiljer sig till exempel förnyelsebara energikällor från kärnkraft när det kommer till produktionsbortfall? Det är här teknokratin kommer in i bilden. Det är svårt att föra en realistisk debatt om energi utan att använda sig av siffror. Det man glömmer bort i resonemanget är den vattenkraft ett Sverige utan kärnkraft måste basera hela sin energiproduktion på. Vi har idag tio operativa kärnreaktorer i Sverige som tillsammans har en installerad effekt på 9056 MW. De tio största vattenkraftverken i Sverige har en installerad effekt på 4316 MW. Vad är svårare för en terrorist- eller aktivistgrupp att förstöra, två vattenkraftverk eller ett kärnkraftverk? Missförstå mig inte, jag inser problemet med centralisering. Det jag menar är att även alternativet är centraliserat för att inte tala om många andra samhällsinstitutioner som exempelvis sjukhus. Har samhället nått ett stadium där inte dessa komplex kan skyddas har vi antagligen värre saker att oroa oss för en bortfall i energiproduktionen.
I Sverige har vi med stor framgång opererat kommersiella kärnkraftverk under snart 40 års tid. Om Sverige är ett sådant väldisciplinerat auktoritärt samhälle som det talas om i nämnda bloggar vet jag inte om jag har så mycket emot det.
Det finns en mängd kommentarer jag skulle vilja förmedla rörande inlägget på Approximation, men jag tänker inte ta i tu med det nu. Syftet med den här bloggen är att resonera kring energipolitik och energiteknik på ett strukturerat och vetenskapligt sätt och jag tror det är bäst att ta saker i tur och ordning.
