tankar om energipolitik och -teknik
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Johan om Nedläggning av flera svenska kärnreaktorer i närtid
- Ivan om Nedläggning av flera svenska kärnreaktorer i närtid
- Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 3 | energibloggen om Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 2
- Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 6 | energibloggen om Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 3
- Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 6 | energibloggen om Vänstern bör göra upp med sitt slentrianmässiga förhållningssätt till kärnkraften – del 2
Arkiv
Länklista
RSS
Delade artiklar
Bra!
Hej
Vi är en grupp från historisk omvärldsanalys A på lunds universitet
som gör ett arbete om en hypotetisk energikris under de närmaste
decennierna och om ny teknik kommer kunna avhjälpa denna eventuella
krisen. Vi har efter att ha lärt oss lite mer om ämnet insett att
det inte är energin som skon klämmer kring. Om världens regimer inte
bryr sig om klimatet kan man alltid använda kol, annars går det att
utvidga generation III och om ca 30år generation IV kärnkraft. Det
överhängande problemet verkar snarare vara slutet på billiga
transporter pga sinandet den av lättilgängliga oljan, och vår ekonomis
beoroende av dessa billiga transporter. Utmaningen verkar framförallt
vara att hitta billiga effektiva lagringsmöjligheter för el.
Litium-luft-batterier? Grafen-kisel-litium batterier? Flytande
ammoniak till förbränningsmotorer? Biobränslen som lönar sig? Går
dessa eller andra lagringsformer att utveckla och ersätta dagens
transporter med i tid för att vi ska få en mjuk övergång till ett
hållbart samhälle? Kan de massproduceras på ett hållbart sätt?
En av omvärldsanalysens ”fördelar” är att man kan laborera med
sannolikheter, även låga sådana och därmed inte avfärda eventuella
paradigmskiften eller avsaknaden av sådana. Det är vanligt i den
nuvarande energidebatten att man antingen ignorerar forskning som är
på ett tidigt stadium, på grund av osäkerheten kring om den kommer
leda till kommersiellt gångbara och praktiskt genomförbara lösningar,
eller att man sätter för stor tilltro till framtida uppfinningar som
kommer lösa problemen, utan att se till riskerna som en sådan tilltro
kan innebära. Vår förhoppning är att kunna sätta upp scenarier med
modeller som sträcker sig från tidig energikris, politisk ovilja till
miljöomställning och tekniska problem kring nya energikällor, till de
finita energikällorna håller länge, det kommer gå att ställa om
ekonomin till nya energiformer och nyuppfunna energiformer kommer
hjälpa omställningen. Poängen är delvis att avgränsa vilka hot och
förhoppningar som finns och delvis att rudimentärt bedöma scenariernas
trovärdighet.
Därför frågar vi nu dig, förutsättningslöst och medvetna om att svaret
måste vara hypotetiskt:
1.Hur dyr behöver bensinen bli för att flyg, lastbil och
båttransporter ska komma att minska drastiskt och därmed hota
ekonomin? När kommer detta ske? IMFs senaste analys säger 200$ per fat
råolja innan 2020, klarar vår transportekonomi det?
2. Vilka lagringsformer av energi verkar trovärdigt att de kommer vara
praktiskt användbara vid tiden då de billiga oljebaserade
transporternas tid är förbi? Kommer de tekniska innovationerna hinna
med att medge en mjuk övergång?
Jag hoppas du vill hjälpa till med vårt tankeexperiment och du är
också välkommen att kommentera vår uppgift i sig, (genom att tex säga
”Klimateffekterna av förbränningen av den olja, naturgas och kol som
vi hinner göra av med innan energikrisen kommer vara ett större
problem än energikrisen självt” el något dylikt) eller hänvisa oss
till rapporter och artiklar som vore relevanta för oss. Om du är
intresserad skickar vi dig vår amatörmässiga analys när vi är klara.
Med vänlig hälsning-Jonathan Pye
Hej Jonathan,
och tack för er fråga. Precis som ni skriver finns det energikällor med potential att ersätta de sinande fossila energikällorna, åtminstone kWh för kWh, så någon egentlig energikris är det inte frågan om. Det mest överhängande problemet är, precis som ni skriver, den kommande bristen på billig olja eftersom transportsektorn är i stort sett helt beroende av denna. Ytterligare ett problem är att även om den totala produktionen av olja de senare åren legat stilla har exportmarknaden minskat då de stora oljeexportörernas inhemska konsumtion ökat markant.
Kolproduktionstoppen ligger visserligen längre fram i tiden men precis som olja och gas är det också en ändlig energikälla. Globala Energisystem vid Uppsala Universitet menar exempelvis att de tillgängliga kolreserverna inte är tillräckliga för att det ska vara möjligt att nå de utsläppsnivåer IPPC förutspår i sina beräkningar. Det är med andra ord mycket möjligt att de satsningar som görs är felriktade. Se exempelvis denna rapport. Tvärt emot vad många hävdar tror jag att energikrisen är ett större problem än klimatförändringar, kanske framförallt då det senare är en relativt långsam process som är lättare för ett samhälle att anpassa sig till. Energibrist kan i princip uppstå över en natt och få ganska dramatiska konsekvenser i ett värld så energiberoende som vår. Eventuella satsningar som görs borde dock givetvis sträva efter att motverka båda i den mån det är möjligt.
Jag försöker hålla mig från att diskutera ekonomi alltför mycket, i synnerhet specifika siffror. Jag vill mena att det enda sättet att nå ett globalt system i balans är någon form av ekonomi med nolltillväxt, åtminstone med avseende på icke-förnyelsebara resurser. Vad detta innebär för de digitala valutorna, inflation, skuld etc ligger utanför mitt kompetensområde och intresserar mig i ärlighetens nämn inte så mycket. Om man tittar på verkligheten historiskt ser man att världsekonomin börjat sakta in redan vid priser över $100 per fat. Om den uteblivna ekonomiska tillväxten sedan beror enbart på oljepriset, en kombination av faktorer eller inte alls har med oljepriset att göra får någon annan avgöra. Även om världsekonomin skulle klara av oljepriser på $200/fat, gör den det i samband med en skuldkris i Europa eller en tsunami som slår till i Asien? Det farliga med sådana analyser är att man inte har möjlighet att ta hänsyn till alla osäkerhetsfaktorer.
Jag tror inte att det kommer finnas några lagringsformer som är tillräckligt utvecklade för att ersätta oljan när den tiden kommer. Det är nog inte helt osannolikt att resultatet blir en minskning av genomförda transporter istället. Problemet är, som jag ser det, inte bristen på lagringsalternativ, sådana finns redan idag (exempelvis metanol). Problemet är att det är svårt att skala produktionen i den grad som kommer krävas för att ersätta oljan i den takt dess tillgänglighet minskar. På den ljusa sidan kan man dock notera att många av de transporter som genomförs idag är diskretionära och skulle kunna undvikas utan större skada för samhället (se exempelvis den här uppskattningen). Att dyrare transporter kommer leda till en minskad globalisering och ökad inhemsk produktion av varor är dock inte helt osannolikt.
När det gäller elfordon tror jag inte att vi kommer se någon större förändring på det området inom överskådlig framtid. Jag hoppas och önskar att batterier med tillräcklig prestanda, både teknisk och ekonomisk, kommer att utvecklas. Problemet är att fordonsflottan också måste bytas ut vilket är en process som tar lång tid. Även om elbilar blir lika billiga och prestandamässigt lika bra som förbränningsmotordrivna bilar är det inte självklart att ett hushåll som nyss köpt en ny bil har de ekonomiska möjligheterna att köpa en ny.
Jag tycker att den analys ni håller på med verkar mycket intressant och att det är bra och nyttigt att fler intresserar sig för området. Ni får gärna skicka den till mig när den är färdig. Lycka till!
Med vänlig hälsning,
Johan Höglund Åberg